Kärlek (och bristen på den), heminredning och rock'n'roll! En blogg som berättar om mina personliga funderingar om singellivet och jakten på den rätta, krogar, heminredning, politik, teknik och naturligtvis rockmusik.
28 december 2009
Tech Noir revisited
Jag har tidigare gått på Tech Noir och nu när man flyttat tillbaks till Kolingsborg efter att ha varit ett tag på Mera/Ice besökte jag det igen den 12:e december. Innan jag ställde mig i kön för att komma in hade jag ätit på gatuköket en bit uppåt vägen men det skulle jag tydligen inte ha gjort eftersom jag bar på en tom colaburk när jag skulle gå in. Den fick jag naturligtvis inte slänga i den stora soppåsen vid dörren. Nänä! Jag skulle tydligen gå och slänga den någon annanstans och sedan ställa mig sist i kön igen. Som tur var var det inte löningshelg så kön var i alla fall rimligt lång jämfört med hur den brukar se ut så det gick relativt smärtfritt att få betala sina 120 kr för att komma in och garderob.
Tech Noir brukar väl inte vara mitt förstahandsval men eftersom jag nästan aldrig går dit och att man hade utlovat "Goth, New Wave och Postpunk" på panoramagolvet var det läge för ett besök. Det där med "Goth, New Wave och Postpunk" var ng inte helt sant även om man fick höra några klassiker som t.ex. Hong Kong Garden för det mesta andra var rena sömnpillren. Det gjorde att jag som vanligt gickganska planlöst mellan bodygolvet längst ner och det stora dansgolvet. På stora dansgolvet fick jag i alla fall höra klassikern Blue Monday. Två gånger dessutom.
Vad det gäller ölsituationen så var den mycket bättre än på Mera/Ice eftersom man hade Newcastle Brown som är ett av mina favoritöl. Tyvärr hade de bara typ fem flaskor och de försvann kvickt.
Det är inte så ofta man hittar en ny rockklubb ochs peciellt inte en så ambitiös som Jolly Roger (numera Club Iceberg) på Kingstown/K2 på Ringvägen 104. Jag kom dit strax efter 21:20 och det var ganska öde förutom i restaurangdelen. Kanske inte så underligt eftersom stället inte ens öppnar innan 22. Det gav mig gott om tid att utforska lokalerna i lugn och ro. De är bra lokaler. Gott om utrymme, kanske mer än vad som egentligen behövs, och tre barer (om man räknar med den i gatuplanet). Ljudet är riktat mot dansgolvet så det är rimligt möjligt att föra samtal både i baren och faktiskt ute i närheten av dansgolvet. Mycket bra! Ölsortimentet är väl inte så imponerande men Staropramen på fat finns och 45 kr för en halvliter Sofiero på flaska är väl rätt rimligt också. Det finns två dansgolv. Ett med mer mainstreamhårdrock som är det mest använda (även om publiken var ganska svårtflörtad så det blev aldrig något riktigt tryck på dansgolvet) och ett väldigt svart dansgolv där man kör betydligt tyngre grejor men där står det bara ett fåtal människor med armarna i kors och ser svårmodiga ut. Stämningen kändes rätt social vilket naturligtvis hjälptes av att man kunde göra sig hörd utan att behöva skrika och av att jag ganska snart träffade några jag känner. Däremot märkte jag att folk försvann iväg rätt tidigt och vid en halvtimme innan stängningsdags började det kännas märkbart folktomt så det verkar som om det är mer för "hem och sova"-folket än "festa hela natten"-folket.
Jag skrev tidigare om Klubb Gås och lovade att komma med en uppdaterad rapport. Jag har varit flera gånger till Klubb Gås. I början gillade jag det eftersom det var ett bra barhäng med en väldigt social miljö. Med tiden blev det mer och mer fart på dansgolvet så Gås blev också ett bra ställe att gå till om man ville röja runt på dansgolvet. På sista tiden har man även börjat med liveband. Det är ju väldigt trevligt i och för sig men tyvärr stjäl scenen en hel del av det som tidigare var dansgolvet vilket verkar göra att dansandet gått ner en hel del
Efter att Tech Noir inte fick vara kvar på Kolingsborg har man nu flyttat in på Mera/Ice på Lästmakargatan 8 och det skulle så klart testas. Det kändes lite underligt att behöva visa leg vid min ålder men man kollade alla så ska det va så ska det va. De nya lokalerna är lätta att gå vilse i och det är svårt att hålla reda på var ens kompisar tagit vägen när folk ständigt flyter fram och tillbaks mellan de olika rummen, dansgolven och rökrutan. Inredningen i en stor del av lokalerna beskrevs ganska träffande som att det ser ut som en pizzeria i förorten. Inget direkt fel med det men det kändes inte helt rätt. De helvita väggarna där ena dansgolvet var funkade bättre. Vad som däremot var irriterande var det sällsynt usla ölsortimentet. Det är nästan så man blev nykterist på grund av det men det fanns i alla fall Staropramen. Närheten till Stureplan betydde också att det dök upp en del oönskade element i form av brats. En del bryr sig inte så mycket om det men om man tappar en bit skit i en hink mjölk så förstörs hela hinken. Sedan ställde det till en del på dansgolven också. Ungefär som en elefant i en porslinsbutik. Det är inte bra för porslinet och knappast för elefanten heller. Fast det finns väl inget att göra åt det. Lokalen var långt ifrån full så det är väl knappast aktuellt att börja kräva någon dresscode. En annan sak jag störde mig på var musiken. Alltså inte musiken i sig utan hur den lät. Ett bra beat ska man känna i magen och bröstkorgen. Om man känner det som en smärta i öronen är det fel. Jag vet inte om det beror på mixningen, DJn eller ljudanläggningen men det var inte njutbart. Däremot märkter jag inget av den överdrivna användningen av rökmaskiner som jag blivit varnad för. Däremot måste stroboskopen gått nästan oavbrutet på ena dansgolvet och väldigt mycket på det andra också. Jag hade för mig att det fanns gränser för hur mycket man fick köra stroboskop på dansgolv på grund av risken för yrsel, huvudvärk och epilepsi.
Krograpport: The aXess, Debaser Slussen och Medusa (igen)
Eftersom det börjar bli ont om rockställen att testa gick turen den här fredagen till ett ställe som bland annat spelar rock så det blev The aXess som är Sjätte Tunnans bakficka. Speciellt stort var det inte. Redan vid åtta personer i bardelen började det kännas trångt, fast om man inte räknade med personalen och mig själv gick det aldrig över tio personer. Inredningen var trevlig och ölsortimentet visserligen begränsat men intressant med två sorters Wisby Klosteröl på fat och eget mjöd. Men eftersom det inte var något vidare drag där gick jag vidare och beslutade mig för att testa Debaser Slussen där jag bara varit på spelning tidigare. Tyvärr var musiken där så sällsynt usel att jag vände redan i entrén. Så till slut blev det Medusa istället.
Nu i lördags var det antagligen den sista Tech Noir på Kolingsborg och klubben står nu utan lokal. Av diverse skäl har jag faktiskt inte varit på Tech Noir tidigare men nu blev det av. Efter en lätt förfest gav vi oss iväg och när vi kom in i gula gången möttes vi av en jättekö. Inte mycket att göra år förutom att vänta. När vi skulle gå in tyckte vakten inte att jag kunde hänga in min flaska i garderoben utan måste antingen gå eller lämna den. Ganska surt eftersom det var specialimport men visst, det kan jag acceptera. Deras ställe, deras regler. Däremot tycker jag att han kommentar om att "Åja, jag vet nog att du funderar på om du kan smuggla in den." vad väldigt onödig. Det är aldrig roligt med ställen där man blir förolämpad det första som händer. Det var inte heller det enda tillfället med grinig personal. När vi var på panoramadansgolvet hittade vi en jacka på golvet som någon hade tappat. När jag tänkte lämna in den i baren fick jag kommentaren "Den borde du ha hängt in i garderoben." Annars har jag ingen kritik mot stället som sådant. Jag var inte mycket på stora dansgolvet utan tillbringade mesta tiden nere på det gotiska dansgolvet. Eftersom det var så jäkla trångt och mycket kö vid alla barer sparade jag nog en hel del pengar eftersom det var nästan omöjligt att kunna köpa någon öl. Det var heller inten större förlust eftersom ölsortimentet var starkt begränsat. Bara Spendrups, Heineken och Mariestad. Tyvärr tog kvällen slut alltför fort även om det blev en väldigt liten efterfest också.
Greta Kassler och Ohlsson Har Semester Production på Gula villan
En ganska trist och regning söndag den 9:e november gav jag mig iväg den långa vägen från västerort ut till de södra obygderna för att uppleva Greta Kassler och Ohlsson Har Semester Production och i samma veva göra mitt första besök på Gula villan. Att hitta dit var ganska enkelt efter att ha kollat lite på satellitbilder (Ah, teknikens under!). Jag hade satsat på att vara där i tid för att slippa trängas i kön. Fast tydligen hade jag inte behövt oroa mig så mycket för jag var först på plats förutom arrangörerna. Så småningom droppade några till personer in men totalt sett var vi inte mer än sex personer i publiken om man räknar bort arrangörer och banden själva så det blev väl ingen direkt moshpitstämning trots några tappra försök. En trevlig söndagkväll var det men det kändes lite trist att inte fler masat sig dit. Det tycker i alla fall jag att en sådan line-up är värd.
Igår fyllde en kompis år och hade en kombinerad födelsedagsfest och förfest innan The Breakfast Club. Klubben håller till på Bonden som jag besökt tidigare fast då på Svartklubb. Förfesten blev tämligen lång men en stor del av sällskapet lyckades ta sig in till The Breakfast Club. Som namnet antyder var musiken tungt 80-talig med låter som Van Halens "Jump", "Ghostbusters" och naturligtvis klassiker som "Just Can't Get Enough". Gott om folk och även dansgolvet var välfyllt. Tyvärr stängde dom redan ett så vi drog vidare.
Av någon anledning hamnade vi på Riddarkällaren där det var 90s. Ok att vi inte behövde vänta så länge för att komma in (fast kan dom som inte har åldern inne försöka på nästa ställe istället för att stå och tjafsa med dörrvakten?) men 100 kr inträde känns lite väl saftigt för ett fjortisdisko för folk över 18. Åldersfördelningen var väl som man kan vänta sig på ett sådant ställe och dessvärre visade det sig även i baren där det bara fanns fjortisöl och dess konsekvenser. Barpersonalen var helt OK men det var värre med publiken. Det var svårt att dricka sin öl när man när som helst kunde råka ut för någon buffel som knuffar till en. Publiken kan väl närmast beskrivas som en stor mängd kloner av Anton Abele och Blondinbella. Musiken var den sorts innehållslösa tomhet som får en att känna som att själen kryper ihop och dör. Dessutom var ljudet det mixat av någon som tydligen ansåg att beatet ska kännas hårt och smärtsamt i öronen istället för att det känns i magen och bröstkorgen.
Som ni kanske förstår är det inget ställe jag skulle rekommendera.
Pet Salad är något så udda som ett grungeband. Inte direkt min kopp té men det var inte illa. Jag skulle nog inte köpa en skiva med dom (vilket jag visserligen gjorde men det var till min bror) man jag skulle inte byta kanal om jag hörde dom på radio.
Greta Kassler behöver väl knappast någon introduktion men tyvärr hade jag fortfarande ont i ryggen så det blev inte så mycket röj.
Efter spelningen drog jag vidare till Klubb Gås där jag träffade en kille och snackade lite om obskyra svenska hårdrocksband.
Efter krogbesöket var jag på väg till tunnelbanan träffade jag ett par kompisar. De tyckte vi skulle ta lite fyllekäk på McDonalds och jag hängde på. En av dom visade sig ha en märklig talang. Jag missade början men när jag kom till bordet stod det en blek, blond kille i för stora kläder och ryade om att man inte skulle kritisera hiphop. Tydligen hade någon annan kallat honom Eminem vilket han inte gillade. Då hoppade min kompis in och satt att Vanilla Ice minsann var en bra artist. Det gjorde knappast hiphopkillen gladare och strax efter kom en vakt och undrade vad som pågick. Sedan pekade vakten på en ölburk någon glömt kvar på ett bord och undrade vem som glömt kvar den. Min kompis sa då att det var hiphopkillens. "Vaddå? Förneka det inte. jag såg ju att du drack ur den." Så hiphopkillen blev utslängd. Sedan kom en tjej som suttit vid ett bord bevid och tyckte att det var taskigt av honom att säga att det var hans öl eftersom det inte var det. "Jo, men han var så jobbig.", svarade han. Sedan fortsatte det i den stilen tills tjejen kallade in sin kralliga pojkvän. Fast då kom vakterna tillbaks och slängde ut dom också. Vid det här laget började vi inse att det var lika bra att äta upp ganska fort innan han lyckas tömma hela restaurangen på folk. Fast strax efteråt kom en polis in och hämtade ut honom. Då hade hiphopkillen sagt till polisen att han hade hotat honom fast han körde sin oskyldiga stil så han släpptes direkt. När vi sedan skulle ta tunnelbanan hem hade kompisens lillebror försvunnit så vi blev tvungna att ringa honom. Han var på 7-Eleven runt hörnet och sa att han hade sett Peter Jöback handla glass. När vi kom in på 7-Eleven såg vi att han stod och rent allmänt ifrågasatte Peter Jöback. Dels varför man köper glass en kylig och regning natt. Dels varför man väljer en Cornetto Fruity. Dels om han verkligen bara satte på sig mössan innan han gick ut eller om han stod framför spegeln och jobbade på att få till rätt stil. Det slutade i alla fall med att han köpte en likadan glass som Jöback och sedan gick runt och påpekade det för alla som villa höra (och en hel del som inte ville det) hela vägen in till T-Centralen.
Så har man varit på Back in Time Live Stockholm 2008. Helt klart den nördigaste spelningen jag varit på. Det var inte många tjejer i publiken om man säger så. Fast vad kan man vänta sig på en spelning med covers på gamla låtar från Commodore 64?
Reyn Ouwehand började spelningen och hans enmansband är verkligen imponerande både tekniskt och arrangemangen. Disco Danceaway var däremot ingen höjdare. Ganska trista dancearrangemang av gamla låtar. 6581 var däremot väldigt trevligt. Det var lite av ett allt star-band men t.ex. Romeo Knight på gitarr. Jeroen Tel avslutade det hela med remixar på egna och andras låtar. De var klart lyssningsvärda och det blev en del röj framme vid scenen. Tyvärr kunde jag inte röja så mycket själv på grund av en tidigare skada.
Greta Kassler, Sällskapsresan, Ohlson har semester production, Jolly Six
Greta Kassler, Sällskapsresan, Ohlson har semester production och Jolly Six spelade 11 september på Kafé 44. Jag brukar ofta känna mig lite trött efter att ha jobbat så det blev inte så mycket röjande för min del men när Greta Kassler drog igång "Det bevarade kulturarvet" kände jag för att röja runt lite men det gick inte så bra. ganska omgående fick jag en rejäl knuff och flög i en båge och landade på ryggen i betongen. Så illa har jag inte slagit mig sedan Peter and the Test Tube Babies. Andnöd, såg prickar och det blev inte så mycket mer röj den kvällen direkt. Bra spelning var det i alla fall.
...i DN att Prides rekommendationer för journalister minsann är fullständigt orimliga.(DN) Han fåt stöd av den trassexuelle reportern Haore Sulaiman även bisexuella Birgitta Thureson är inne på samma spår. Nä, det är väl rimligt att inte beskriva någon som något annat än de är. Det är också i samklang med de pressetiska reglerna som säger
Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Och det verkar väl rimligt.
Tor Billgren skriver också om de så kallade "pressreglerna". Med tanke på att 10 000 personer utsätts för personrån, misshandel, hot och trakasserier med homofobiska motiv varje år i Sverige skriver Dagen (uppenbarligen helt utan insikt i sin egen del i det). Svensson har tittat närmare på statistiken.
Mimikry öppnade upp och det var helt OK men jag gillade dom mera när jag såg dom på Sista rycket antagligen för att jag var lite mer trött och sliten nu jämfört med då.
När Varnagel gick upp på scen hade jag i alla fall fått upp ångan tillräckligt för att kunna röja runt. Som vanligt när det blir mycket folk och bra röj inne på Kafé 44 blir det brutalt varmt så det gäller att dricka ordentligt.
Inträdet var ovanligt högt för att vara 44:an men då ingick också en CD i inträdet. Jag passade också på att köpa några till samlingsskivan "To the Bitter End" som verkligen var internationellt. Skivan innehåller band som J.M.K.E. (Estland), Rasta Knast (Tyskland), Ack (Brazilien) och Der Steinkopf (Ryssland) bara för att ta några exempel.
Igår var jag på Gås 122 (på Bar 122, Folkkungagatan 122) som är en av de arrangemang som Klubb Gås fixar.
Trots att jag kom sent var det inga problem med att komma in. Enda anledningen att jag fick vänta var faktiskt att jag kom precis efter ett större sällskap. Att det inte fanns någon garderob gjorde inträdet snabbare dessutom. Avsaknaden av garderob kommer nog bli ett mindre problem framåt sommaren. Dessutom fanns det krokar under bardisken som det ska finnas på rediga kvarterskrogar. Priserna kan man inte klaga på. Ölen kostar 29 kr fram till 22 och 35 kr efter det. Sortimentet var det väl lite sämre med. Spendrups och Heineken på fat. På flaska fanns det lite mer intressanta saker som Newcastle Brown och jag lyckades spana in en ensam Fifty-Fifty. Barpersonalen var trevlig. Speciellt de två tjejerna som nästan var flörtiga av sig, men också en aning nybörjaraktiga. Att det var match gjorde nog att stämningen var lite annorlunda än normalt. En massa TV-apparater stod på och visade matchen så då och då var det ett par gäng som störde en del med sina "Åhhh!" och "Jaaa!". Lokalen var inte illa. Lite retro med grönt konstläder och möbelspik i baren. Hyggligt stort dansgolv (även om det stod ett bord mitt på det) och små röda hångelrum längst in. Om man ska komma med förslag på ändringar är det att man kanske borde sänka ljudet i bardelen till en nivå mer lämpad för konversation.
Musikaliskt var det helt OK. Ganska bra blandning på musiken men varför Charta 77s "Lilla björn och lilla tiger"? Sedan var det en underlig version av Ramones' "The KKK Took my Baby Away". Ett större problem var att dansgolvet låg öde hela kvällen. Några gjorde några ansatser att dansa lite vid sina sittplatser men det var allt. Det kan bero på matchen eller så var det bara en sådan kväll. Jag får nog göra ett återbesök för att undersöka det.
Sista skriket, Köttgrottorna, Ohlsson Har Semester Production, Ogräs på Kafé 44
Den 24e april spelade Sista skriket, Köttgrottorna, Ohlsson Har Semester Production, Ogräs på Kafé 44. Jag trodde att det bara var ett eller två band som skulle spela snarare än en hel minifestival så jag kom sent och missade nästan hela Ohlsson Har Semester Production men jag kom precis i tid till sista låten. Sedan kom Ogräs och dom verkade en aning nervösa. Speciellt märktes det i mellansnacket. Musiken var väl OK men inget direkt anmärkningsvärt. Sista skriket höjde både tempot och temperaturen. Det blev redigt med röj och rejält varmt. En tjej röjde så mycket att hon svimmade och fick bäras ut men hon kom tillbaks efter någon minut och fortsatte röja. Starkt jobbat! Ju mer jag hör med Sista skriket desto mer gillar jag dom. Köttgrottorna avslutade spelningen. De har ju spelat ihop ett bra tag nu, över 25 år, och har spelat en hel del innan Köttgrottorna bildades så de är jävligt tighta. Dessutom kör de, som alla som varit på en av deras spelningar vet, en hel del spex, skämt och kul mellansnack. Man skulle nästan kunna säga att Köttgrottorna är Sveriges svar på The Toy Dolls.
En bra kväll som gjorde en både trött, svettig och jävligt glad.
Den här nyheten fick jag via Under täcket. Malöpolisen har tydligen blivit inspirerade av Minority Report och börjat med sin egen precrime. De tog fem killar i lägre tonåren klockan 20:00 för ett brott som begick medan de hade ungarna upptryckta mot en vägg i 45 minuter (utan förklaring dessutom) och dessutom för ett som begicks ett par minuter innan i en annan del av stan.(SDS)
Melodifestivalen gjorde tydligen sitt till för det var väldigt tunt med folk fram tills den var över. Man tycker det inte borde vara samma publik som tittar på melodifestivalen som går på rockklubbar.
Hellbar som jag tidigare tyckt har haft ett ganska mediokert ölsortiment (Staropramen är visserligen trevligt) fick sig en pluspoäng för att jag upptäckte att det lite undanskymt stod ett par flaskor weissbier. Däremot är det fortfarande ont om mörkare öl.
Jag kände inte till något av banden innan vilket jag tycker är väldigt underligt eftersom de uppenbarligen inte är helt nystartade och de medverkande är ju inte direkt några 15-åringar heller. Zooparty har dessutom medverkan av både Brian James från The Damned och Glen Matlock från Sex Pistols på sin skiva och det händer väl inte utan vidare. Jag hade lyssnat in mig på både banden via deras hemsidor.
Zooparty öppnade och och de var faktiskt betydligt bättre live än det jag hörde på hemsidan. Det känns fel på något sätt med svenska punkband som kör på engelska men det funkar med deras stil. Det är tight, snabbt och energiskt. Det påminner om något (speciellt introt på Razorblades) men jag kan inte sätta fingret på vad och det irriterar mig. Ah, jag tror jag knäckte det. Det påminner om Neat, Neat, Neat med The Damned.
Malte X kör en blandning av poppig punk och hårdare rock, lite åt garagehållet, på svenska. Jag har inga direkta musikaliska jämförelser jag kan göra, möjligen The Hellacopters då. De körde en mer punkig stil, både musikaliskt och visuellt. Speciellt basisten utgjorde en stor del av showen. Det märktes också att flera där kände bandet sedan tidigare för det var en del spexande som t.ex. att publiken och bandet spottade öl på varandra. En gammal punktradition man inte ser så ofta numera.
Många skivor blev det också. Jag fick Malte Xs fullängdare Försent... och säger väl lite om att de varit med ett tag att det är Maltes dotter som är på omslaget. Så blir det när man växer upp. Man ser det också på att t.ex. Blue Fox har barnkläder. Från Zooparty fick jag för en hundring ett paket med en fulllängdare, en singel med tre låtar och en sampler från deras USAiska bolag. Den lär bli intressant att lyssna på sen.
Den 23 februari spelade Fast Crush på Rocks. Jag hade ingen aning om att det skulle vara ett band där eftersom det på hemsidan tydligt står "No Stage-No bands. There's no use asking for gigs." men man trots det lyckades klämma in ett trumset i ett hörn av dansgolvet. Fast Crush var väl inte sådär jättebra. Att gaget tydligen betalades i öl kanske spelade in men jag är väl inte så jätteförtjust i glamrock rent allmänt. Däremot gav det en del andra intressanta effekter, framför allt att det blev en annorlunda sammansättning på folk inne på Rocks. Det var nog en engångsföreteelse och det var nog bra det för även om det var kul så är lokalen verkligen inte lämpad för det.
Eftersom jag var tidigt ute så fick jag dessutom ett par freebies. Dels en såndär mobilblinkare i form av en Jim Beam-flaska (och jag som inte dricker whisky). Sedan var Last Entertainment där också och delade ut skivor. Machinery var helt OK även om trash metal inte är något jag lyssnar så mycket på direkt. Subcyde var jag inte lika förtjust i. Däremot upptäckte jag att skivan med In Grey bara var ett tomt fodral. Trist eftersom det var den jag tyckte verkade vara mest intressant. Jag skrev till skivbolaget och de ska skicka ett nytt ex till mig. Bra service! Jag återkommer med en recension när jag fått skivan.
Tidigare har jag skrivit om Anchor, Harry B James, Rocks, Grottan och Kelly's så antalet rockställen jag inte besökt börjar sina en aning. Jag har fortfarande Medusa och Debaser kvar men jag tar gärna emot tips om andra ställen.
Svartklubb är ett ganska fyndigt namn på en klubb som spelar svartrock och närliggande stilar. Bonden på Bondegatan 1c är väl egentligen mer lämpad för mingel och after work med sina bekväma soffor och dämpade musik. Just den dämpade musiken, som nästan överröstades av sortlet från alla som satt och pratade, bidrog nog till att dansgolvet låg öde under större delen av kvällen. En starkt bidragande annan orsak var nog det relativt starka ljuset som mer var lämpad för en restaurang än en klubb där man gärna vill ha en ganska dämpad belysning.
Med tanke på att det bara var andra gången klubben körde var det väbesökt och efter att den gothiska magdansgruppen Tribal Empire uppträtt och man dämpat belysningen blev det faktiskt riktigt bra drag på dansgolvet.
Det var gratis inträde och garderoben kostade bara 20 kr. Ölpriserna var ganska normala. En nackdel är däremot att man stänger redan ett. Efter att Bonden stängde hängde jag på ett gäng som drog vidare till Rocks. Eller snarare till Helenes (i gatuplanet) där vi snackade och lyssnade på musik (det stod en DJ med vinylplattor i ett hörn och körde en del intressanta låtar).
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är en trevlig klubb med en del after-work-känsla. Man kan behöva jobba med att få mer fart på dansgolvet tidigare på kvällen med tanke på att man stänger såpass tidigt.
Tidigare har jag skrivit om Anchor, Harry B James, Rocks och Grottan och nu har turen kommit till Kelly's på Folkungagatan. Egentligen hade jag tänkt gå på Grottans Sisters of Mercy-jippo men när jag kom di satt det en lapp på dörren om att det var stängt på grund av datormässa. Så det blev att leta reda på något annat ställe. På vägen till T-banan passerade jag Kelly's och det hade jag hört talas om så det fick bli det. Kön in på stället var ganska lång men det gick fort att komma in. Däremot rökte ungefär varannan person i kön så jag mådde en aning illa när det var dags att passera dörrvakten. Jag är tacksam att jag slapp bli utfrågad om mina dryckesvanor för kvällen. Jag började undra om det var något som gjorde att jag såg packad ut även i nyktert tillstånd.
Det var trångt inne på Kelly's och publiken var ganska blandad. barts med backslick, hiphopare, folk i träningsoveraller, ganska många skins, ett antal rockers och massor med svenssons. Bara en sorts flasköl men Staropramen, Killkenny och Guinness på fat. Ganska udda U-formad lokal med två barer som uppenbarligen var möblerad för att fungera som restaurang. Inget dansgolv, ingen DJ och musikanläggningen verkade inte riktigt klara av musiken. Det blev mest en massa diskantväsande och man måste nog lyssna väldigt noga för att höra vad det var för låt dom spelade. De stora glasfönstren mot gatan gjorde att man kände sig som en fisk i ett akvarium med folk som ställer sig utanför och tittar in.
Såvida man inte ska gå ut och ta ett par öl med polarna skulle jag inte rekommendera Kelly's. Det är en pub snarare än ett ställe att känga loss på. Jag kan tänka mig att det är ett ställe att förvärma på och med tanke på att antalet personer verkade minska redan rätt tidigt på kvällen tror jag det är så.
Tidigare har jag skrivit om Harry B James, Rocks och Grottan och nu har turen kommit till Pub Anchor på Sveavägen 90. Jag har varit där förut men det var många år sedan. Då var det mer en vanlig pub även om de hade ovanligt bra ölsortiment. Vid det besöket tvingades jag lämna lokalen tidigare än jag hade tänkt eftersom det förekom vissa meningskiljaktligheter med ett gäng med 14 naziskins. De hade vissa åsikter om vilket hälsotillstånd jag borde vara i som jag inte alls höll med om.
När jag kom till Anchor var det rätt sent men det var ändå bara tre före mig i kön och det gick snabbt att komma in så det var bra flyt i entrén. Däremot blev jag tillfrågad vad jag hade druckit innan. Är det en standardfråga eller ser jag sån ut? Väl inne visade det sig att dom hade byggt om en hel del sedan sist. Det hade tillkommit en scen och loftet tror jag inte såg ut så förut. Gott om folk var det i alla fall. Publiken var minst sagt blandad med allt från stureplanbrats till bikers. Genomsnittsåldern låg nog högre än Rocks men inte lika hög som Hellbar. Trots att det var mycket folk och trångt i baren fick man känslan av att barpersonalen trivdes med jobbet istället för att ge intrycket att tänka "Åh nej, kommer det en till" som man kan få på vissa andra ställen. Eftersom det var trångt kunde man lätt öppna upp en konversation genom att fråga om en plats vid ett bord var ledig. Jag hamnade med ett par (bror och syster) och ett gäng italienska(?) turister och senare tillkom två systrar varav den ena var väldigt flirtig.
Ölsortimentet var bra för ett rockställe med Kilkenny, Guinness, Staropramen (både pilz och mörk) förutom standardsortimentet. Jag var också ganska imponerad över hur många hårdrockare man såg gå runt med guinnessglas. Det måste tyda på en mer sofistikerad publik. På gamla Tre Backar måste man ha ölen i plastglas om man skulle in på en spelning men inte om man beställde Guinness. Jag frågade om det och fick svaret "Folk som beställer Guinness kastar inte ölglas omkring sig."
Musiken var av naturliga skäl mest hårdrock. Den var inte lika blandad som på Rocks utan det var i princip bara hårdrock och en aning Marilyn Manson. Folk var inte så pigga på att dansa utan dansgolvet användes mest som mingelyta. Anchor hade också ett coverband som uppträdde under kvällen och spelade ett antal låtar. Efter uppträdandet kom det faktiskt igång lite aktivitet på dansgolvet men man fick dansa ganska behärskat eftersom det var så mycket folk.
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det var ett trevligt ställe med bra ölsortiment och jag kan gott tänka mig att gå dit igen. Nackdelar var trängseln och något enformig musik.
I min serie med rapporter från rockställen i Stockholm har turen kommit till Grottan. Grottan är ju ett klassiskt ställe men det var länge sedan jag var där av olika orsaker. En av orsakerna är osäkerheten om det är något där och vad i så fall. Det finns en hemsida på http://www.grottan.org/ men den verkar inte uppdaterats de senaste åren men nu fick jag i alla fall reda på att man skulle dra igång igen efter att Grottan varit stängd ett bra tag när ägaren (tydligen överraskande) åkt till Thailand i ett par månader. Det var med viss spänning jag gick fram till den anonyma plåtdörren som leder ner till Grottan men det var faktiskt öppet. Eftersom mitt medlemskort gått ut för länge sedan fick jag skaffa ett nytt för 60 kr. Garderoben var gratis och ölen kostade 35 kr både på fat (bara Pripps Blä) och flaska (Kilkenny, Guinness, Staropramen). Inredningen var helt oförändrad sedan jag var där sist och det var många år sedan. Bartendern/ägaren hade t.o.m. på sig samma väst med Nirvana-tryck som förut.
Uppenbarligen hade man inte lyckats nå ut med nyheten att drog igång igen för det var ganska tunt med folk. Jag hittade i alla fall ganska snabbt folk att snacka med och strax innan stängningsdags ramlade en kompis in med ett gäng polare efter att ha varit på ska-spelning. En stor fördel med Grottan är att de tjocka väggarna gör att man kan sitta och prata i normal samtalston även när musiken är igång. DJn verkade en aning rostig och det var lite strul med ena CD-spelaren men så småningom kom ett ganska bra röj igång på dansgolvet. Det var sagt att det skulle vara ren goth som gällde (lite smalare än när jag var där senast då det var en skön blandning av goth, punk, synth, reggea, ska och svartrock) men det verkade smyga sig in en del 80-talare som Sandra Cretus "In the Heat of the Night" (fast där kanske temat funkar).
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att med lite mer folk och gärna lite mer värme i lokalerna (mest märkbart i början av kvällen) kan det nog bli bra fart på det hela. Visst, det är ett sunkigt ställe men det är också en del av charmen.
Visserligen har jag tidigare nämnt Rocks sådär i förbigående men tänkte skriva en längre rapport. Eftersom olika saker poppade upp i sista minuten (du vet hur det är) kom jag iväg rätt sent så det var faktiskt en liten kö utanför (och köer är ju alltid ett minus). Det tog såpass lång tid att komma in att tidsgränsen för fritt inträde hade passerats. Näväl, vad som var värre var att garderoben var full och jag hade klätt mig för vädret i en tjock yllerock och struthätta. Eftersom jag visste att temperaturen kan bli ganska hög därinne var det ju inte helt idealisk klädsel. En struthätta är ett väldigt praktiskt plagg eftersom det kombinerar halsduk och mössa men av någon anledning ska folk ha åsikter om det. En tämligen dragen kille kom fram till mig och sluddrade fram "You look like a priest!". Efter att ha försökt förklara struthättans fördelar kom han på en ny tanke, "Do you get a lot of girls looking like a priest?". Jag vet inte, jag kom precis hit.
Så småningom såg jag att ett par var på väg ut så jag passade på att sno åt mig deras garderobsplats så jag kunde bli mer rörlig. Jag har sagt det förut men jag kan säga det igen. Jag gillar stämningen på Rocks. Det känns som om man är på en fest i någons vardagsrum (förutom att grannarna inte klagar på att man spelar för högt). Ölsortimentet var tidigare en svag punkt men nu hade de Kilkenny på flaska förutom Staropramen, Heineken och Becks (tror jag) så det var helt OK. Musiken var som vanligt huvudsakligen hårdrock men även en del Clash, Sisters of Mercy och Depeche Mode. Den här gången var det även en del countryinslag med Johnny Cash och Dolly Parton. Stämningen var genomgående god och jag tror det var första gången jag sett någon crowdsurfa när det inte var spelning.
Ett problem med att gå på hårdrocksställen är att jag inte vet hur man ska göra på dansgolvet. Det är för trångt för att bara känga runt. De flesta verkar bara stå med en öl i näven och gunga lite. Fast gungandet kanske beror mer på ölen än musiken.
En nackdel med Rocks är att det kan bli lite väl trångt och att det mot slutet av kvällen kan bli klibbigt och glassplitter på golvet men helhetsintrycket är klart positivt och jag tänker definitivt gå dit fler gånger.
Och till sist, missa inte denna häftiga låt: Bandet heter Gävel och låten Fy fan för Microsoft. Underbart!
Jag håller på att prova mig igenom de olika rockställena i Stockholm. Tidigare har jag skrivit om (eller i alla fall nämnt) Rocks och i kväll hade turen kommit till Harry B James. Det började inte så bra med att man fick stå och vänta i en kö bakom ett rep. Av princip brukar jag undvika ställen som har kö men i forskningssyfte och för att ge mina kära läsare en rapport stod jag ut med det. Efter att ha navigerat förbi dörrvakten var det dags för garderoben. 40 kr kostade det. Inte så mycket att orda om. Så brukar det ju vara på de flesta krogar numera.
Inredningen på Harry B James kan väl enklast beskrivas som en krock mellan Hard Rock Café och en brittisk pub. Dessutom körde man Alice Cooper-videos projicerad här och var (utan ljud). Inredningen var helt OK och ett stort pluspoäng för att ölsortimentet inkluderade både ljus och mörk Staropramen på fat. Dessutom verkade det finnas en hel del intressant på flaska också, inklusive Anchor Steam. Musiken var huvudsakligen hårdrock men jag hörde även en del Sisters of Mercy och The Clash. Efter två öl tänkte jag ta en vatten eftersom man ska ju ta varannan vatten och jag låg en efter. Då kom den andra minuspoängen (efter krogkön). De tar betalt för vattnet! Det var inget speciellt med vattnet heller. Om jag hade fått med is och kanske en bit citron hade det väl varit en annan sak men nu tog de fem spänn för ett glas vanligt kranvatten. Efter att ha sippat lite på de dyrbara dropparna kom en av varkterna fram och ville "prata lite". Något som tydligen bäst gjordes utomhus (inte så kul att göra det i t-shirt i minusgrader). Vad han ville prata om var att han ansåg att jag var för full. Visserligen hade jag tagit en folköl till maten innan jag åkte in men tre öl blir man väl knappast för full på? Jag hade dessutom inte gjort några dumma saker utan bara suttit och spanat in folklivet. Det kan ha varit att dom inte gillar vattendrickare eller att min stil inte gick ihop med stället eller helt enkelt att folk gör misstag. I vilket fall vet jag att det är ingen idé att argumentera med dörrvakter så det var bara att packa sig iväg hemåt.
Slutsatsen om Harry B James blir att trots trevlig inredning, OK musik och bra ölsortiment så blir det tummen ner på grund av kö utanför, vattnet kostar pengar och att man blir utslängd.
Kan inte beskrivas, måste upplevas. Men jag gör väl ett försök.
Det är svårt att säga vad jag är för sorts person eftersom min egen uppfattning om mig själv verkar skilja sig från vad andra tycker men vi är nog överens om att jag är en ganska opretentiös och trevlig person.
”Snäll” brukar jag kallas fast det vet man ju inte alltid hur man ska tolka. Det kan ju också betyda ”dum och lättlurad”.
Jag skrev tidigare om 
