Krograpport: Breakfast Club och 90s

Igår fyllde en kompis år och hade en kombinerad födelsedagsfest och förfest innan The Breakfast Club. Klubben håller till på Bonden som jag besökt tidigare fast då på Svartklubb. Förfesten blev tämligen lång men en stor del av sällskapet lyckades ta sig in till The Breakfast Club. Som namnet antyder var musiken tungt 80-talig med låter som Van Halens "Jump", "Ghostbusters" och naturligtvis klassiker som "Just Can't Get Enough". Gott om folk och även dansgolvet var välfyllt. Tyvärr stängde dom redan ett så vi drog vidare.

Av någon anledning hamnade vi på Riddarkällaren där det var 90s. Ok att vi inte behövde vänta så länge för att komma in (fast kan dom som inte har åldern inne försöka på nästa ställe istället för att stå och tjafsa med dörrvakten?) men 100 kr inträde känns lite väl saftigt för ett fjortisdisko för folk över 18. Åldersfördelningen var väl som man kan vänta sig på ett sådant ställe och dessvärre visade det sig även i baren där det bara fanns fjortisöl och dess konsekvenser. Barpersonalen var helt OK men det var värre med publiken. Det var svårt att dricka sin öl när man när som helst kunde råka ut för någon buffel som knuffar till en. Publiken kan väl närmast beskrivas som en stor mängd kloner av Anton Abele och Blondinbella. Musiken var den sorts innehållslösa tomhet som får en att känna som att själen kryper ihop och dör. Dessutom var ljudet det mixat av någon som tydligen ansåg att beatet ska kännas hårt och smärtsamt i öronen istället för att det känns i magen och bröstkorgen.

Som ni kanske förstår är det inget ställe jag skulle rekommendera.