Microsoft och mutorna

Eftersom Linux är gratis men MS Windows kostar pengar (och kräver dessutom kraftigare datorer) är det intressant alternativ i många fattigare länder. Det här är naturligtvis inte något som Microsoft gillar utan de motarbetar den utvecklingen på alla sätt de kan. Nu har det avslöjats att Microsoft tydligen betalat 400 000 dollar (ungefär 3,2 miljoner svenska kronor) till en högt uppsatt nigerian för att få skolorna att byta tillbaka till MS Windows.(IDG) Microsofts Afrikachef säger att de inte betalt mutor (det kanske var "marknadsföringsbidrag" då?), eller snarare att summan aldrig betalades ut eftersom de inte lyckades få kunden att välja MS Windows istället.(MacWorld) Så tekniskt sett har Microsoft inte mutat någon utan bara planerat det så det var bara ett mutförsök.

Dare Obasanjo som är son till den f.d. presidenten i Nigeria har tydligen fått en anställning på Microsoft och han har bl.a. sysslat med att skriva om artiklar i Wikipedia för att attackera Microsofts kritiker.(CrunchNotes)

En geografiskt närmare story är att juristen Malin Forsman som tidigare varit anställd av just Microsoft får in en debattartikel i IDG där hon tycker att programkod automatiskt blir bättre om ingen får se den. Nu kan man ju fråga sig varför en jurists åsikt i frågan ska vara relevant. Borde det inte vara bättre att fråga en programmerare? Några grunder för sitt påstående har hon naturligtvis inte eller som det också uttryckts så har Malin Forsman Fel, fel, fel & återigen fel....

Krograpport: Breakfast Club och 90s

Igår fyllde en kompis år och hade en kombinerad födelsedagsfest och förfest innan The Breakfast Club. Klubben håller till på Bonden som jag besökt tidigare fast då på Svartklubb. Förfesten blev tämligen lång men en stor del av sällskapet lyckades ta sig in till The Breakfast Club. Som namnet antyder var musiken tungt 80-talig med låter som Van Halens "Jump", "Ghostbusters" och naturligtvis klassiker som "Just Can't Get Enough". Gott om folk och även dansgolvet var välfyllt. Tyvärr stängde dom redan ett så vi drog vidare.

Av någon anledning hamnade vi på Riddarkällaren där det var 90s. Ok att vi inte behövde vänta så länge för att komma in (fast kan dom som inte har åldern inne försöka på nästa ställe istället för att stå och tjafsa med dörrvakten?) men 100 kr inträde känns lite väl saftigt för ett fjortisdisko för folk över 18. Åldersfördelningen var väl som man kan vänta sig på ett sådant ställe och dessvärre visade det sig även i baren där det bara fanns fjortisöl och dess konsekvenser. Barpersonalen var helt OK men det var värre med publiken. Det var svårt att dricka sin öl när man när som helst kunde råka ut för någon buffel som knuffar till en. Publiken kan väl närmast beskrivas som en stor mängd kloner av Anton Abele och Blondinbella. Musiken var den sorts innehållslösa tomhet som får en att känna som att själen kryper ihop och dör. Dessutom var ljudet det mixat av någon som tydligen ansåg att beatet ska kännas hårt och smärtsamt i öronen istället för att det känns i magen och bröstkorgen.

Som ni kanske förstår är det inget ställe jag skulle rekommendera.