Mekonomen och gasvajern

Förra året gick gasvajern till min Saab 900 av. Det är ett fel man märker direkt vad det är utan att ens behöva kliva ur bilen. Inte speciellt roligt då man precis kört på motorvägen. Inte mycket att göra åt förutom att hanka sig fram på tomgångsvarvtalet tills man kommer till nästa avfart. Efter att ha öppnat huven kunde jag bara konstatera att min första diagnos var riktig. Bara att ringa efter bärgare för transport till närmsta verkstad vilket visade sig vara Mekonomen i Akalla. Såhär i efterskott borde jag kanske begärt Svenska Bil som ligger något längre bort istället. I min enfald trodde jag nämligen att byta en vajer borde vara något enkelt och snabbt att fixa. Mekonomens prisförslag på 1500 kr lät också rimligt. Men nu blev det ju inte riktigt så. Bilen fick jag tillbaka först sex veckor senare. När jag lämnade in bilen låg snön tjock och när jag hämtade den var det barmark. Dubbdäcken smattrade rejält och det var ren tur att man inte blev stoppad av polisen eftersom dubbdäcksförbud hade inträtt. Att sedan prislappen på reparationen slutligen hamnade på 3000 kr istället för de utlovade 1500 gjorde det ännu en aning beskare.
Nåja, bilen fungerade i alla fall. Ja, tills alldeles nyligen då vajern gick av igen eftersom de använt en cykelvajer till att reparera med. Verkstaden blev den här gången Orazio Bil & Plåt i Västberga. Visserligen sysslar man främst med italienska bilar som Fiat och Alfa Romeo men kompetensen var det inget fel på. På två dagar hade man fixat fram en ny (begagnad) gasvajer och tre dagar senare kunde jag (trots att det både var helger och röda dagar mellan) köra bilen därifrån. Totalkostnaden var 850 kr, en bråkdel av vad Mekonomen i Akalla tog.

Kortare bindningstider?

Nu kan man på IDG läsa att det ska bli enklare att byta abonnemang genom att bindningstiderna för mobil-, bredbands- och tv-abonnemang kortas. Det låter onekligen väldigt bra. Själv blev jag pålurad ett mobilt bredband (läs smalband) av Tele2 som dom ansåg skulle kunna ersätta mitt fasta. Säljaren påstod att jag kunde säga upp det när jag ville. Vad han inte berättade var att då åkte man på en straffavgift på några tusen kronor. Hastigheten är väl oftast rätt OK även om den inte är i närheten av de 16 Mbit/s som det ska gå utan ligger på kanske 2 Mbit/s. Däremot försvinner anslutningen titt som tätt och man måste starta om routern. Det som svider mest är väl att jag missade det smala intervallet tre månader innan bindningstiden gick ut och då jävlar åker man på ett års bindningstid till trots att jag redan föreslagit en opraktisk och ohygienisk förvaringsplats på deras mobila s.k. bredband.

När vinsnobbar skriver om öl

Jag kan bara beklaga att DN tydligen har anställt en ölskribent som inte gillar öl. Sanna Blomquist presenterar sig med "Jag är absolut ingen ölnörd." och redan där bör varningsklockorna börja ringa. Sedan fortsätter hon och sablar ner öl som dryck med "Öl är inte alls lika komplicerat som vin. Det finns färre parametrar. Det handlar om alkohol, beska och lite sötma." Men hallå! Det kan man ju säga om vin också, förutom beskan då som man oftast inte pratar om med vin. "Vin handlar om alkohol och sötma."

Möjligen beror det på att hon vill göra öl mer lättillgängligt men det är det ganska mycket redan. Fast att göra det så simpelt som Sanna Blomqvist vill och säga att "Öl går snabbt. Man dricker ofta direkt ur flaskan eller burken." är definitivt att gå över gränsen. Även här kan man säga samma sak om vin. "Vin går snabbt. det är bara att skruva av korken och halsa." Att hon dessutom koketterar med att "Det är så mycket runt omkring det här med vin. Du kan dekantera vinet, det är fina vinglas och ofta öppnar man en flaska vid ett festligare tillfälle." Aha, så några ölglas existerar tydligen inte i hennes världsbild.

Hennes artikel ”En stor stark, tack!” imponerar inte då hon dels avslöjar att hon dricker öl i vinglas. Alla vet väl att ölglas som regel ska ha en plan botten för att kolsyran ska släppa långsammare. Annars blir ölen fort avslagen. Att hon dessutom avslöjats med att kopiera delar av artikeln från Carlsbergs hemsida gör knappast förtroendet för hennes kunskaper större. Som en jämförelse kan man läsa Ulrika Nyström Ljung artiklar (också i DN) som Ljus lager – en svensk storsäljare och Mörk lager – högtidsfavoriten med beskrivningar som "Färgen kan variera från bärnstensfärgad till mörkbrun. I doften är humlebeska tydlig. Kakao och rostade toner kan också dyka upp. Smaken följer doften med tydlig beska i en medelstor kropp."

Se även: Gärna ölentusiasm - men till vilket pris?, DN, hur kunde det bli så fel? och Svenska DNs nya ölspalt.

Ingreppet av Raymond Hawkey och Roger Bingham

Den här boken publicerades 1975 och är en near future science fiction, eller möjligen en technothriller. Eftersom det har gått ett tag sedan den skrevs har den numera blivit alternativ historia. Idén är i alla fall att USA är på gränsen att slitas sönder av interna konflikter och presidenten inser att det behövs något drastiskt för att ena nationen och man beslutar sig för att fejka en utomjordisk invasion.
De tekniska bitarna verkar, såvitt jag kan bedöma, hyggligt trovärdiga.Författarna lyckas också få till en spännande handling och lyckas på det hela taget med att ge tillräckligt med info utan alltför mycket infodumping.

Skulle jag rekommendera boken? Jo, om man står ut med att den på många sätt är föråldrad så.

Vetenskapsförnekarna

I DN kan man läsa att sex av tio svenska kommunpolitiker och -chefer är klimatskeptiker, d.v.s. att de inte tror på att någon global uppvärmning inte existerar. Med tanke på den vetenskapliga konsensus som finns i frågan är det ungefär som att vara kreationist eller att inte tro på gravitationen. Det är ganska chockerande siffror och det är skrämmande att så okunniga personer ska få sitta och styra över oss.

Kanske bör man rekommendera en huvudbonad som tydligt visar politikers åsikter i frågan.

Helgdagar ska inte vara religiösa

Aron Modig borde kanske kollat med sina
partikamrater innan han kritiserar första maj.
Eller kanske inte...

Den kristna religionens särställning inom allmänna helgdagar i Sverige bör tas bort. I stället för att hylla en religion som omfattas av 5-10% av befolkningen borde man istället ha ledigt på t.ex. FN-dagen, nobeldagen eller liknande.

Nästan alla av våra röda dagar är religiöst betingade. De har inte sina rötter i någon gemensam tradition, utan präglas enbart av en specifik religiös åskådning. Kristna organisationer och partier använder dagarna för sina egna syften, även om de aktiva numera består av ett betydligt mindre antal människor än för bara ett par decennier sedan. Det är alltså ett särintresse som av historiska orsaker upphöjts till att få dominera det allmänna rummet flera dagar varje år

Det är minst sagt märkligt att vi i en pluralistisk demokrati har helgdagar som är helt knutna till en enskild religiös krafts historia. Men det är också fel. Helgdagarna borde i varje läge utgöra institutioner som knyter an till det allmänna och gemensamma. De ska bidra till att öka samhörigheten, sammanhållningen och gemenskapen i samhället – inte till att befästa religiös polarisering. Speciella helgdagar för kristna dag är en historisk anakronism, kvar från en tid då kristendomen fortfarande kontrollerade stora delar av samhället. Detta är ett destruktivt inslag i den västerländska historien som kan fungera som ett varnande exempel, men som absolut inte bör lyftas fram som något för allmänheten att högtidlighålla.

Kristna får gärna fortsätta att fira sina helgdagar, men det är inget som allmänheten ska behöva påverkas av. Därför borde de kristna helgdagarnas ställning som allmän helgdag i Sverige tas bort. Istället borde man ha ledigt på t.ex. FN-dagen, nobeldagen eller liknande.

Jag menar att det ska finnas tydliga gränser för religionen. En sekularisering av olika sfärer är nödvändig för att samhället ska kunna utvecklas i en mer frihetlig riktning. Detta gäller förstås också almanackan.

Tack till Aron Modig för skratten.