 |
| Aron Modig borde kanske kollat med sina partikamrater innan han kritiserar första maj. Eller kanske inte... |
Nästan alla av våra röda dagar är religiöst betingade. De har inte sina rötter i någon gemensam tradition, utan präglas enbart av en specifik religiös åskådning. Kristna organisationer och partier använder dagarna för sina egna syften, även om de aktiva numera består av ett betydligt mindre antal människor än för bara ett par decennier sedan. Det är alltså ett särintresse som av historiska orsaker upphöjts till att få dominera det allmänna rummet flera dagar varje år
Det är minst sagt märkligt att vi i en pluralistisk demokrati har helgdagar som är helt knutna till en enskild religiös krafts historia. Men det är också fel. Helgdagarna borde i varje läge utgöra institutioner som knyter an till det allmänna och gemensamma. De ska bidra till att öka samhörigheten, sammanhållningen och gemenskapen i samhället – inte till att befästa religiös polarisering. Speciella helgdagar för kristna dag är en historisk anakronism, kvar från en tid då kristendomen fortfarande kontrollerade stora delar av samhället. Detta är ett destruktivt inslag i den västerländska historien som kan fungera som ett varnande exempel, men som absolut inte bör lyftas fram som något för allmänheten att högtidlighålla.
Kristna får gärna fortsätta att fira sina helgdagar, men det är inget som allmänheten ska behöva påverkas av. Därför borde de kristna helgdagarnas ställning som allmän helgdag i Sverige tas bort. Istället borde man ha ledigt på t.ex. FN-dagen, nobeldagen eller liknande.
Jag menar att det ska finnas tydliga gränser för religionen. En sekularisering av olika sfärer är nödvändig för att samhället ska kunna utvecklas i en mer frihetlig riktning. Detta gäller förstås också almanackan.
Tack till Aron Modig för skratten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar