Offentlighet och religionsfrihet

Den högerkristna tidingen Dagen gör i en artikel ett angrepp på Nyamko Sabuni för att hon sagt att "vi ska fortsätta ha en tradition där religion är något privat". Man skriver att för "en stor grupp av troende har religionen aldrig varit något privat". Jotack, det har jag märkt. Ibland kommer de och ringer på dörren, ibland blir man hejdad på stan eller trakaserad på bussar och tunnelbana. Att vissa väljer att inte hålla sin religion privat gör inte det mer "svenskt". Att hålla religionen inom sig på allmän plats, på skola och på jobbet är betydligt mer av en svensk tradition än att hålla behålla maginnehållet inom sig. Att religionen tillhör den privata sfären och att man i Sverige inte blandar den privara och offentliga sfären. Med andra ord behåller man sin religion för sig själv på jobbet eller i skolan (eller för den delen också på buss och tunnelbana). På så sätt flyter det betydligt mer friktionsfritt på ställen med flera olika religioner och man slipper sådant som hänt i t.ex. USA att folk har fått sparken för att de inte gått till samma kyrka som chefen.