11 januari 2008

We're only in it for the drugs

I sin blogg skriver Lisa Magnusson om "Dålig musik. Och bra." (även i AB) och klagar på hiphopen. Ok, man kan tycka att kläderna är fula, texterna usla och att musiken är dålig, det är ju en fråga om tycke och smak och sådant är svårt att argumentera om men hon har helt klar en poäng då hon kritiserar "det här gnället om ett hårt liv med vapen & knark & brudar". För det finns knappast någon annan musikstil där man kan komma undan med sådan sexism (ok, Mötley Crües "Girls, girls, girls" är kanske i samma klass men det är en låg, inte en hel musikstil) och sådant vålds- och drogförhärligande som finns inom hiphopen (vilket är ganska ironiskt med tanke på hiphopens rötter). Jo, jag vet att det finns hiphop som är så samhällskritisk att den inte ens får vara i närheten av ett skivbolagskontor men nu pratar vi om andel av all hiphop som säljs och då blir sämhällskritisk hiphop ungefär lika vanligt som judiska nazister. Ser man till den hiphop som säljs så är det bling-bling, "hoes", vapen och droger. Det drabbar ju också artisterna själva som måste leva upp till den här myten, t.ex. blev nyligen Calvin Broadus (Snoop Dogg) nyligen dömd för olaga vapeninnehav och narkotikabrott(SvD) och tidigare åkte någon (mins inte vem) dit för att ha försökt råna en spritbutik. Hur smart är det när man redan har ett par mille?

Fast det som talar mest för att hon har rätt är de kommentarer som "Tar du den i tvåan, din korkade jävla hora?" eller "Min teori är att hon har tappat bort sin dildo. En förvirrad och bitter kvinna som är arg på allt och alla av ren och skär sexuell frustration." som Emil Janestam skrev. Djupa argument från hiphopens försvarare.

I uppföljningen går hon igenom några av kommentarerna och det dök även upp i Aftonbladet.

Fast man ska akta sig för att göra hiphopfans upprörda. Man vet aldrig vad som kan hända.

Inga kommentarer: