14 september 2007

Mitt liv som... mig själv

Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch... Eller nått. Nä, min dag börjar klockan sju på morgonen när veckarklockan ringer. Det tar mig kanske tio minuter att masa mig ur sängen. Sedan ska man fixa sig själv, koka té, blanda välling åt barnen och servera frukost. Då har klockan hunnit bli ca 7:30. Sedan ska man äta frukost och få i sig sitt té medans ungarna tjatar om mackor. Sedan ska blöjorna bytas och det är dax att borsta tänder och ge sig av. Klockan är då ca 8:00. Det tar en halvtimme att ta sig till jobbet (strax över timmen då jag åkte kommunalt). Sedan är det jobba-jobba-äta lunch. På lunchen läser jag lite tidningar och kanske bloggar något. Sedan är det jobba-jobba igen tills ca 18:00. Sedan åker man hem och äter lite. Sedan är det dax att stöda upp efter ungarna, byta blöjor, fixa välling och borsta tänder. Sedan faller man ihop som en säck potatis i soffan och kan koppla av en smula (avbrutet av då och då jaga ungarna i säng igen). Sedan är det bara att borta tänder och sova. Samma sak händer i morgon... Det är inget liv, det är slaveri.

7 kommentarer:

Becky sa...

sju vilken sovmorgon, för jag går minsann upp klockan sex hehe... nej men det är väll det som kallas dubblajobb? och när man väl är ledig så är sova den första prioriteten!

Staffan V sa...

Men man kan ju inte ta sovmorgon ens på helgen heller. Vid sjutiden börjar det låta "vällingvällingvälling" oavbrutet.

Becky sa...

Nope det går inte... menade mer när man var ledig så som "barn ledig"
:) om man nu har barnfritt ngn gång

Staffan V sa...

Jo, när jag flyttar till egna lägenheten kommer det att bli barnfritt ungefär varannan helg så då kan det bli sovmorgon. Fast det kommer nog kännas tomt, ensamt och lite ovant i början.

Becky sa...

jaa första helgen ensam lär bli värst.. men det handlar nog om att vänja sig. det är ju skillnad på att dom är borta ngra få timamr ohc på att vara ensam en hel helg...

Staffan V sa...

Jo, och det måste ju ske förr eller senare. Det är tillräckligt svårt att hitta någon när man är singel. Att man dessutom har barn gör det inte enklare. Och om man skulle bo som inneboende hos sitt ex så är det nog helt kört.

Becky sa...

ja det e ngnt man inte kommer ifrån. Där kan man snacka om att ha oddsen lite emot sig.. men helt kört är det nog inte. Personligen tycker jag nog den krångliga biten är att hitta ngn som e "värdig" att vara nära sonen.