Tryckte en till t-shirt

Tux t-shirt

Dessi ville ha en t-shirt med en fågel. Pingviner är ju fåglar och valet av vilken pingvin var ganska lätt.
Tryckt i två omgångar med samma stencil och en hel del jobb med maskeringstejp.

Barnuppfostran är knepigt

Även om man försöker vara jämställd som förälder är det väldigt svårt när allt är så strikt uppdelat.(DN, DN) Det går ju knappt att få tag i unisexkläder längre och till och med Lego har börjar dela upp efter kön. Polarn o Pyret är väl fortfarande pålitliga men det skulle ju bli lite enformigt med bara PoP-kläder. Att ha unisexkläder är också väldigt praktiskt eftersom jag har två barn (tvillingar), en kille och en tjej och eftersom tjejen är något mindre får hon ärva killens kläder. Sedan inser ju snabbt alla föräldrar som är någorlunda verklighetsförankrade att det är bättre med tyg som håller och som har färger som tål smuts bättre är betydligt mer praktiskt än vit och rosa tyll. Intressant nog kom det här med rosa för tjejer först på 1940-talet(W) så det är knappast något medfött. Att nu tjejen börjat vilja ha rosa kläder måste således ha med miljön att göra. Jag misstänker förskolan. Fast eftersom dom delar kläder betyder det så klart att också killen har rosa på sig ibland och det verkar gå bra. Fast allt är inte rosa. Bilden föreställer en t-shirt jag tryckte åt tjejen eftersom hon sa att hon ville ha en t-shirt med "skalle och råtta".

Ny klocka och plånbok

Sedan jag såg ett klockarmband med konnitar en gång för länge sedan har det funnit i mitt bakhuvud och mer eller mindre av en slump hittade jag en postorderbutik som sålde just det. Sedan tappade jag bort länken och det tog ett bra tag innan jag lyckades hitta att det var Silverbullet som sålde det. Nu har jag fått klockan och jag passade på att även beställa en ny plånbok.

Själva uret i klockan är väl inte toppkvalitet. Det är designat för att se ut som det är en vridbar ring runt det men det är bara fejk. När jag fick klockan var batteriet dessutom isatt bakvänt så klockan gick inte. Pluspoäng får den däremot för den bevingade döskallen på boetten. Snyggt men det gör det tyvärr lite svårare att se de lika silverfärgade och genombrutna visarna.

Vad det gäller plånboken har den både längre och grövre kedja än min gamla plånbok men det ser bra ut. Dessutom sitter infästningen på andra sidan så jag kommer behöva lära om rörelsen för att stoppa ner den i fickan. Plånboken är stor (nästan lite väl stort sedelfack) och har många fack. Däremot gick dragkedjan till facket sönder redan första dagen.

Back in boots

Sedan mina Dr.Martens gick hädan har jag faktiskt inte haft kängor (däremot ett par pjäxor). Direkt när dom var bortom räddning hade jag inte råd att lägga ut så mycket på skor utan det fick bli ett par billiga tygskor, typ basketskor.

En annan intressant sak jag märkte när jag bytte från kängor till tygskor var att sättet jag dansade på ändrades. Från att ha varit mer upp-och-ner till mer sida-till-sida. Underligt...

Fast nu hittade jag ett par rediga falskärmshopparkängor på en loppis. Bara använda två gånger och blodet går nog att torka bort (det där sista var ett skämt). För bara 75 kr fick jag mig ett par stiliga skor. Nackdelen är naturligtvis att de är så höga och tar sådan tid att ta på sig att jag bara har dom vid speciella tillfällen.

Hur man gör en cool T-shirt

Jag hade tänkte leka lite med några gamla t-shirts och när jag hittade en stencil med en skalle visste jag vad jag skulle göra. En shoppingrunda senare kom jag hem med några plastfickor, en skalpell (eller kanske snarare något slags hobbykniv med väldigt litet blad), lite textilfärg (Gütterman creativ i täckande vitt och täckande rött), en väldigt liten roller och en flaska Klorin Power Mousse).

Om man vill ha ett ljusare tryck på ett mörkt tyg kan man få fram väldigt häftiga effekter med blekmedel. I en vanlig livsmedelsbutik hittade jag en flaska Klorin Power Mousse. Det är egentligen ett rengöringsmedel men bleker också. Den är nog enklare att använda än vanlig flytande Klorin eftersom den del kommer i en praktisk sprejflaska och dels blir mer som ett skum som stannar kvar där man sprejar det (typ).

Stencilen var lite pillig att skära ut men med tanke på att det var första gången jag gjorde något sådant gick det ganska bra. Jag printade bara ut bilden från Skull-A-Day, stoppade i plastfickan och skar ut efter bilden. Jag jobbade på en tidning som i sin tur låg på en rejäl träskiva. Då slipper man skära sönder borden hemma. Jag tryckte tydligen rätt rejält för jag skar igenom både pappret och baksidan på plastfickan så det blev en stencil till i reserv.

När stencilen var tillskuren var det bara att stoppa en tidning i t-shirten (så det inte går igenom til andra sidan på t-shirten), tejpa fast stencilen med lite maskeringstejp och spreja på. Sedan jämnade det ut det lite med rollern, fas det vet jag inte om det var nödvändigt egentligen.

Ja, resultatet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tidningen sög åt sig en massa klorin och spred ut det på tröjan (det var så jag fick den där koronaeffekten). Dessutom samlade sig klorinet mest i kanten av stencilen. Dessutom borde jag nog maskerat av mer för man ser lite där det kommit utanför och där det smygit sig in under tejpen. Fast jag gillar ändå slutresultatet. Blekning ger en lite grungigare stil än textilfärg och då passar det med defekterna.

Jag ska återkomma och berätta om vad mer jag hittade på med stenciler och textilfärg.

De nya skorna

Eftersom mina gamla skor blivit slitna bortom all rimlighet var jag förra veckan iväg och köpte mig ett par nya skor. De gamla skorna höll bara i ett halvår men var å andra sidan väldigt billiga. De här skorna är av samma märke men var faktiskt ännu billigare. Nu återstår att se hur mycket sko man får för 100 kr. Det lär väl inte vara samma kvalité som mina gamla martens men de kostar å andra sidan inte ens en tiondel så mycket.

Tydligen så tittar tjejer betydligt mer på skor än killar. Och de tittar även på killars skor. När mina trogna martens slutligen gav upp hade jag ont om pengar så jag plockade fram mina militära m/70 lågskor (typ myggjagare) och när jag sedan gick ut med dom på var det snart en rockabillytjej som började visa intresse. Så småningom skaffade jag nya skor men hade fortfarande inte råd med nya marten så det blev ett par höga, svarta gymnastiskskor (typ conversekopior) och då blev det en emotjej istället.
Med tanke på det undrade vilket resultat mina nya skor skulle ge. Provkörningen skedde på Rocks. När det gäller att träffa folk är det samma regler som för fastigheter, "Läge, läge, läge". Om man inte går runt själv får man välja ett bra läge och jag tog ett litet bord alldeles vid baren och strax efteråt gick det förbi en tjej som tittade på mig. Jag tittade tillbaks. Sedan la hon handen på min axel och sa "Jag ska bara ut och röka lite. Vänta här så kommer jag snart.". Ja, varför inte? Det dröjde dock inte länge innan en tjej kom och ville sätta sig. Hon var inte så vidare social utan satt mest och SMSade och gick snart igen. Strax efter att hon gått kom det ett par tjejer och de var mer för att prata. Jag snackade lite tatueringar med den ena tjejen. Hon hade en del udda tatueringar som en fåtölj och ett kakfat men de var båda saker som symboliserade saker som var viktiga för henne. Apropå tatueringar träffade jag också en kille och kommenterade att han hade en Green Man tatuerad på armen och han blev alldeles till sig eftersom han inte trodde någon skulle veta vad det var.
Nåväl, den första tjejen kom så småningom tillbaks från sin rökpaus. Hon var trevlig och väldigt flörtig av sig. Hon verkade ganska lättad när hon fick reda på min ålder. "Då var det inte så pinsamt." Eftersom hon hade en hel del både riktiga och fejkade (en ovanlig kombination) tatueringar blev det en del tatueringssnack med henne också (verkade bli kvällens tema). Vilken stil hon hade är svårt att säga. Hon var på ett rockställe men sa att hon mest lyssnade på techno fast hon ville att DJn skulle spela goth och industri. Fast det behöver ju inte ha med skorna att göra.

Blåkläder is the bomb!

För ett tag sedan köpte jag ett par byxor. Det var inte planerat utan det blev bara så. Jag var inne på Jula för att köpa ett nytt spärrskaft till hylsnyckelsatsen och passade på att gå runt och titta lite. Då såg jag att don hade rea på dom här byxorna. Billiga, slitstarka och med massor av fickor. Lite väl många fickor faktiskt men det blir bra när man ska på spelning eller festival. Man får plats med mobilen, kamera, extra batterier, plånbok, nycklar o.s.v. Allt går ner utan problem. Slitstarka verkar dom också vara med extra förstärkning både på knäna och nertill, bak på byxbenen.

Det är lite speciellt mönster. Det är ju inte direkt den traditionella blå färgen, fast det är inte heller vanlig citycammo. Istället är färgerna anpassade för att dölja fläckar av gips, betong, damm och sådant. Väldigt praktiskt.

Det har också hänt en del kul saker när jag haft dom på mig. När jag gick nere i centrumet blev jag hejdad av en person som ville veta en massa saker om byxorna. Vad kostade dom? 200 kr. Är det jobbarbyxor? Ja. Var hittade du dom? På Jula. Kan man lägga i knäskydd? Ja. Finns dom i annan färg? Jo, men bara i blått.
En annan händelse var när jag skulle köpa lite målartvätt. När jag stod vid kassan kastade dom bara en blick på mig och frågade "Ska det skrivas upp?".

Och för er som undrar. Jo, rubriken är en litet "Hej FRA". Och apropå det så har FRA-lagen nu också anmälts till uuropadomstolen.(pp, AB, DN)

Bella borde betala

Eftersom jag skrivit tidigare om Blond-in-bella förväntar jag mig att få betalt för det. Ja, varför inte om Blond-in-bellas pappa Per Rydberg vill att hennes skola ska betala ut pengar till henne bara för att hon nämnt den.(Metro, DM) Enligt den logiken borde jag få pengar av Blond-in-bella eftersom jag nämnt hennes blogg. Att det sedan är något som varken är beställt eller önskvärt (vilken skola skulle vilja skylta med att de har så urblåsta elever?) spelar väl mindre roll. Eller "marketing without asking any questions first" som det kallas.

En festlig grej är att Bella skryter med att hon numera är en publicerad författare. Ja, vem som helst med någorlunda intelligens som besöker förlagets hemsida, vulkan.se, ser att det är en vanity press. De trycker vad som helst bara betalar 2500 kronor (plus moms). Då är jag fanimej en journalist eftersom jag skrivit en del saker i mitt egna fanzine.

För mer läsning kan man se t.ex. Blondin(mary)belle och Bellasuger.se. Fast dom har ju det svårt. Det kan inte vara lätt att köra satir över någon som är en livs levande valley girl.

Jag modebloggar

Det verkar gå att tjäna pengar på att modeblogga och det saknas tydligen de som skriver om herrmode(AB) så jag får väl dra mitt strå till stacken. Jag har däremot en lite annan inställning och andra resurser än de kända modebloggarna. Mina annonsintäkter uppgår hittills inte ens till tio kronor och jag tror knappast något företag är villigt att skänka mig gratis grejor och betala pengar för att jag ska skriva om dom.

Sedan är det ju många som inte nöjer sig med annonsintäkter utan sysslar med smygreklam. Något som inte är helt lagligt(DM, AB, AB) och ska utredas.(DM) Sedan sysslar de ofta med irriterande saker som betalda länkar.(AB)

En av de modebloggare de pratas om är Blondinbella. Namnet får mig att undra på vilket Blond det är som åsyftas. Är det det Blond som uppstod ur Tages? Jag tror inte det, lite fel åldersgrupp. Då är nog Blond med Gabriel Forss mer troligt. Och ska alla vara i Bella samtidigt eller efter varandra?

Nävl, jag tänkte i alla fall skriva om de här snygga skorna som jag köpte för ett tag sedan. 50 kr på överskott. De är egentligen pjäxor man de har en del snygga detaljer som remmen över. Man fick lov att snöra dom lite speciellt eftersom lädret överlappar på ett speciellt sätt så att snön effektivt hålls ute. Väldigt praktiskt.
En nackdel med skorna är att det är lädersula på dom. Dels är det ganska halt och dels låter det så illa när man går, speciellt i grus på asfalt. Jag ska nog lämna in dom till en skomakare för att sula dom även om det känns en aning underligt att fixa det på ett par skor för 50 spänn men de är ju snygga och i bra kvalitet så det kan det kanske vara värt.

Stövlarna står putsade i garderoben

Jag skrev tidigare om utseendediskrimineringen på Reklamfabriken AB. Nu kommer det nyheter om att skyltmontören Markus Persson fått sparken eftersom VDn och Markus hade olika smak vad det gäller hårfärg. Efetersom han inte är med i facket får han ingen hjälp därifrån (även om de inte gillar att man godtyckligt sparkar folk för att man inte gillar hur dom ser ut).(AB, DN, SvD, HD, Expressen, Sydsvenskan) En bidragande orsak kan nog vara att företaget ligger i Fleninge, en liten håla med 130 invånare.

Ja, då är det bara att fortsätta utrensningen av alla andra vars utseende kunder kan ha problem med. Invandrare går ju bort direkt och nazister kan ha problem judar. Och homosexuella tycker många illa om också. Sedan när de enda som har jobb är prydliga blåögda killar med det blonda håret prydligt vattenkammat i sindbena och stiligt klädda i nystärkta bruna skjortor och med välputsade stövlar så är det frågan om vad man ska göra med de arbetsodugliga individer som har fel utseende, etnicitet eller sexuell läggning för att få jobba. Man kan ju inte låta dom gå och leva på a-kassa. Man borde nog sätta dom i arbete. Kanske ska man inrätta speciella läger för sådana personer. Arbetsläger liksom. Sedan får man se till att spärra in dom så att inte hederliga medborgare skulle råka se dom och bli upprörda. För säkerhets skull kan man ju raka håret på dom också eftersom fel hårfärg kan vara upprörande. Ja, det låter väl som ett idealsamhälle?

Rättning i ledet!

Nu ska det vara slut på det individuella julpyntandet i huvudstaden. Nu ska det stramas upp och allt ska se likadant ut.(DN) Med en borgerlig majoritet i både Stockholm stad och riksdagen är det självklart att alla former av individualitet och personliga tankar och åsikter ska väck och ersättas av konformism och kollektiva lösningar. Hmm... Man ska tydligen inte få se ut hur man vill(SvD), det blir mer och mer ett övervakningssamhälle och polisstat samtidigt som kollektva lösningar förordas. Man undrar var de fått sin inpiration ifrån...

Utseendediskriminering på företag

Markus Persson blev hemskickad från jobbet som montör av reklamskyltar på Reklamfabriken AB eftersom arbetsgivaren ansåg att han hade fel hårfärg. VDn och ägaren Stefan Dinesson anser att Markus han gör ett bra jobb men gillar inte hårfärgen.(DN, Metro, AB, Expressen) I ett liknande fall blev Matilda Svensson utan fortsatt jobb då ett privat företag tog över Luzerngården som tidigare drevs av det skånska landstinget. I samband med övertagandet infördes en klädkod som bl.a. inte tillåter tatueringar eller piercings.(DN) I båda fallen är det tydligt att det inte handlar om förbud som är motiverade av säkerhetsskäl utan det är arbetsgivaren som vill tvinga på det anställda sin egen smak.

Fast det kunde ju ha varit värre. Som att få sparken för att man har fel namn.(AB) Annars är det väl vanligare att man inte får jobb för att man har fel namn...

Uppföljning: Markus hade tydligen skrivit på företagets policy om "vårdat yttre".(Expressen) Däremot var det inte specat vad det betydde och Markus gjorde uppenbarligen bedömningen att en smakfullt utförd färgning antagligen var OK. Eftersom chefen skickade hem honom och han fick inte komma till jobbet innan färgen bytts betydde det att han måste stanna hemma ett tag p.g.a. känslig hårbotten. Det gjorde tydligen inte chefen gladare (vet han vad han vill egentligen? det verkar som om den där chefen improviserar lite väl mycket). Eftersom det inte fanns några sakliga skäl att klaga på hårfärgen utan det var bara frågan om chefens smak just den dagen finns det heller ingen saklig grund till kravet.(VLT, Sydsvenskan) Tydligen gör Markus ett bra jobb och arbetsgivaren vill inte sparka honom.(HD) Trots att alla andra säger tvärt om så anser Maria Abrahamson att man inte gillar någons utseende visst är en giltig orsak för att sparka någon(SvD) och att SvDs läsare anser att man fritt ska kunna sparka alla som inte ser ut som frikyrkozombies är väl knappast förvånande.(SvD)

Inte punkfrisyr

Mira Palomäki på Aftonbladet verkar inte ha några större kunskaper om varken frisyrer eller mode. I en artikel skriver hon att Paris Hilton (känd för att vara sin fars dotter) blivit punkare. Denna häpnadsväckande slutsats drar hon eftersom Paris ändrat frisyr till vad Mira beskriver som "sin nya punkiga frisyr". Frisyren verkar vara en helt vanlig snedlugg. Något som såvitt jag vet aldrig förknippats med punken. Kläderna är en rosa träningskläder. Något som jag aldrig genom mina år som punkare sett någon använda. Fast det finns ju en massa underliga stilar inom punken så någonstans kanske det finns en liten grupp punkare som går runt i rosa träningskläder och snedlugg.