Kärlek (och bristen på den), heminredning och rock'n'roll! En blogg som berättar om mina personliga funderingar om singellivet och jakten på den rätta, krogar, heminredning, politik, teknik och naturligtvis rockmusik.
28 december 2009
Tech Noir revisited
Jag har tidigare gått på Tech Noir och nu när man flyttat tillbaks till Kolingsborg efter att ha varit ett tag på Mera/Ice besökte jag det igen den 12:e december. Innan jag ställde mig i kön för att komma in hade jag ätit på gatuköket en bit uppåt vägen men det skulle jag tydligen inte ha gjort eftersom jag bar på en tom colaburk när jag skulle gå in. Den fick jag naturligtvis inte slänga i den stora soppåsen vid dörren. Nänä! Jag skulle tydligen gå och slänga den någon annanstans och sedan ställa mig sist i kön igen. Som tur var var det inte löningshelg så kön var i alla fall rimligt lång jämfört med hur den brukar se ut så det gick relativt smärtfritt att få betala sina 120 kr för att komma in och garderob.
Tech Noir brukar väl inte vara mitt förstahandsval men eftersom jag nästan aldrig går dit och att man hade utlovat "Goth, New Wave och Postpunk" på panoramagolvet var det läge för ett besök. Det där med "Goth, New Wave och Postpunk" var ng inte helt sant även om man fick höra några klassiker som t.ex. Hong Kong Garden för det mesta andra var rena sömnpillren. Det gjorde att jag som vanligt gickganska planlöst mellan bodygolvet längst ner och det stora dansgolvet. På stora dansgolvet fick jag i alla fall höra klassikern Blue Monday. Två gånger dessutom.
Vad det gäller ölsituationen så var den mycket bättre än på Mera/Ice eftersom man hade Newcastle Brown som är ett av mina favoritöl. Tyvärr hade de bara typ fem flaskor och de försvann kvickt.
Det är inte så ofta man hittar en ny rockklubb ochs peciellt inte en så ambitiös som Jolly Roger (numera Club Iceberg) på Kingstown/K2 på Ringvägen 104. Jag kom dit strax efter 21:20 och det var ganska öde förutom i restaurangdelen. Kanske inte så underligt eftersom stället inte ens öppnar innan 22. Det gav mig gott om tid att utforska lokalerna i lugn och ro. De är bra lokaler. Gott om utrymme, kanske mer än vad som egentligen behövs, och tre barer (om man räknar med den i gatuplanet). Ljudet är riktat mot dansgolvet så det är rimligt möjligt att föra samtal både i baren och faktiskt ute i närheten av dansgolvet. Mycket bra! Ölsortimentet är väl inte så imponerande men Staropramen på fat finns och 45 kr för en halvliter Sofiero på flaska är väl rätt rimligt också. Det finns två dansgolv. Ett med mer mainstreamhårdrock som är det mest använda (även om publiken var ganska svårtflörtad så det blev aldrig något riktigt tryck på dansgolvet) och ett väldigt svart dansgolv där man kör betydligt tyngre grejor men där står det bara ett fåtal människor med armarna i kors och ser svårmodiga ut. Stämningen kändes rätt social vilket naturligtvis hjälptes av att man kunde göra sig hörd utan att behöva skrika och av att jag ganska snart träffade några jag känner. Däremot märkte jag att folk försvann iväg rätt tidigt och vid en halvtimme innan stängningsdags började det kännas märkbart folktomt så det verkar som om det är mer för "hem och sova"-folket än "festa hela natten"-folket.
Spotify my vara ett utmärkt sätt att spela musik men problemet har länge varit att Spotify verkligen förtjänat öknamnet Popify eftersom utbudet av musik har varit väldigt begränsat och mainstreamanpassat. Det har inte varit lika lätt för independentlabels och band att få in sin musik där som det är på t.ex. MySpace eller last.fm där de kan fixa det själva. Fast det verkar som om det börjar dyka upp en del lyssningsvärd musik på Spotify också. Jag har upptäckt att Trevolt lyckats få in sin musik på Spotify utan att vara signade på något bolag. Starkt jobbat! Sedan har Buzzbox också börjat få in material som t.ex. Greta Kassler, Monark X, Sista Skriket och En svensk tiger. Sedan tidigare finns t.ex. Epidemics också och en del nyare av Dia Psalma. En del klassiker som The Vibrators, Sex Pistols och The Clash finns så klart också eftersom de ligger på något av de stora bolagen. Sedan har jag också fått reda på att Beat Butchers är på väg att dyka upp på Spotify också. Då skulle man kunna få band som Köttgrottorna, Coca Carola, Varnagel, Radioaktiva Räker och många fler. Skulle man få med Birdnest Records också med band som Charta 77, De Lyckliga Kompisarna, Candysuck, Strebers och Troublemakers skulle man nog ha ganska bra täckning av svenska band.
Jag hittade tidigare ett par Philips-högtalare i soprummet och nu i helgen hittade jag också en vintageförstärkare. Det är en DUX SX6391 och såvitt jag kan bedöma är den av bra kvalitet. Däremot var själva lådan både repig och rostig så den slipades lätt och fick två lager svart färg. Dels för att det känns mer modernt och dels för att jag inte har någon silverfärg hemma. Högtalarna fräshades upp genom att de fick stencilerade skallar på sig. Stencilen hittade jag på Skull-A-Day. Eftersom jag då var ganska otålig på att veta resultatet köpte jag faktiskt en kabel för att koppla ihop förstärkaren med ljudkortet på datorn istället för att vänta på att en sådan skulle dyka upp. Efter att först kopplat ljudkortet till phono-ingången fick jag reda på att det nog var betydligt bättre att använda aux-ingången. Så nu har jag en fungerande stereo. Nackdelen är att mina vanliga datorhögtalare, som ändå är Harman/Kardon) nu låter ganska pissiga i jämförelse.
Johan Hallsenius (chefredaktör på Computer Sweden) tycker tydligen att Spotify är fantastiskt och tycker att "Här finns allt vi vill höra – utom en fransk eller möjligen karibisk stjärna som ingen minns namnet på."(IDG) Ok, det beror antagligen på hans musiksmak för jag provade att göra om hans experiment. Jag provar med att söka efter DLK. "Did you mean dlz?" Nej! Jag provar med hela namnet och Spotify känner tydligen till De lyckliga kompisarna men har inga album och inga låtar. Ok, det finns fler band. Räserbajs ger samma resultat. Likaså Total Egon. Radioaktiva Räker känner man inte ens till. Asta Kask då? "Did you mean asha kasa?" Men dom har faktiskt Ringhals brinner. Troblemakers finns men enligt Spotify är det någon underligt franskt band och inte Göteborgs stolthet. 23 Till finns inte. Charta 77 finns inte. Coca carola finns inte. Strebers finns inte. Bitch Boys finns inte. Köttgrottorna finns inte. Candysuck finns inte. Cosa Nostra finns inte. I alla fall inte det Cosa Nostra jag letar efter. Grisen Skriker finns det en låt med (under fel namn). Rolands Gosskör finns inte. Monster säger Spotify att man har men det visar sig vara Mönster istället.
Ok, lite modernare musik då. Greta Kassler känner man till men har inga låtar med. Sista Skriket då? "Did you mean siste spriker?" Sällskapsresan ger bara filmmusiken men inte bandet. Civil Olydnad känner man inte alls till. Varnagel har man inga låtar med. Jolly Six? Nej. Gulsot? Nej. Mimikry finns det några låtar med. Wow! Sammantaget kan jag inte direkt hålla med om att Spotify ger en "tillgång till nästan all musik man kan önska sig". Man får nog fortsätta köpa skivor eller göra som Wolfsblood sjunger, "Piratkopiera mera". Johan Hallsenius jämför Spotify med Harrods(CS), men jag tycker det mer liknar en livsmedelsbutik i det gamla Sovjetunionen. Priserna är låga men vad hjälper det när hyllorna gapar tomma.
På fredagen 17 april spelade Alouatta, Epidemics och Midnite Stalkers på Kafé 44. Trots en bra line-up var det inte mycket publik. Kanske beroende på att spelningen sattes ihop med kort vaser och det hanns inte med att göra så mycket reklam för den.
Först ut var Midnite Stalkers och det var väl något i den här stilen.
Alouatta har jag väl inte så mycket att säga om. Det var ändå Epidemics jag hade kommit för att se och höra. Så här var dom.
Molly spelade på Snövit 17:e mars 2009 och eftersom de bara återförenas för att spela en gång om året, på St:Patrick's Day, drog jag mig dit även om jag inte mådde på topp. Det var tydligt att även andra tyckte likadant för det blev tämligen trångt så småningom. Spelningen var lite orepad men de körde flera av klassikerna och en del andra som Dirty Old Town som jag lyckades få på film och Ghosts of Cable Street som jag tyvärr missade. En underbar låt jag gärna skulle vilja att Molly gjorde en inspelning med.
Nu i lördags var det antagligen den sista Tech Noir på Kolingsborg och klubben står nu utan lokal. Av diverse skäl har jag faktiskt inte varit på Tech Noir tidigare men nu blev det av. Efter en lätt förfest gav vi oss iväg och när vi kom in i gula gången möttes vi av en jättekö. Inte mycket att göra år förutom att vänta. När vi skulle gå in tyckte vakten inte att jag kunde hänga in min flaska i garderoben utan måste antingen gå eller lämna den. Ganska surt eftersom det var specialimport men visst, det kan jag acceptera. Deras ställe, deras regler. Däremot tycker jag att han kommentar om att "Åja, jag vet nog att du funderar på om du kan smuggla in den." vad väldigt onödig. Det är aldrig roligt med ställen där man blir förolämpad det första som händer. Det var inte heller det enda tillfället med grinig personal. När vi var på panoramadansgolvet hittade vi en jacka på golvet som någon hade tappat. När jag tänkte lämna in den i baren fick jag kommentaren "Den borde du ha hängt in i garderoben." Annars har jag ingen kritik mot stället som sådant. Jag var inte mycket på stora dansgolvet utan tillbringade mesta tiden nere på det gotiska dansgolvet. Eftersom det var så jäkla trångt och mycket kö vid alla barer sparade jag nog en hel del pengar eftersom det var nästan omöjligt att kunna köpa någon öl. Det var heller inten större förlust eftersom ölsortimentet var starkt begränsat. Bara Spendrups, Heineken och Mariestad. Tyvärr tog kvällen slut alltför fort även om det blev en väldigt liten efterfest också.
Jag har inte fått någon egen invite (hin, hint!) men jag har av kompisar fått höra att Spotify har ganska klent musikutbud men nu har det blivit ännu klenare då massor av artister plötsligt försvunnit.(DN, DN, SvD, IDG, IDG, IDG)
cnt skriver på IDGs forum "Jag förstår inte varför dom inte tecknade avtal med dessa smålablar direkt. Har flera kompisar vars musik ligger där (LÅG DÄR). Dom har inte sagt att dom ville bli borttagna. Inte deras label heller... Det har Spotify själva hittat på alltså." Och tydligen gör Spotify i motsats till last.fm det inte lätt för små bolag och artister som publicerar sina egna grejor utan man förväntas gå genom ett stort bolag och det finns såklart mellanhänder som vill kapa åt sig av pengarna.(IDG)
The Beatles fanns aldrig på Spotify och är väldigt svåra digitalt men på last.fm finns i alla fall flera soloinspelningar som t.ex. John Lennons "Imagine".
I sin iver att få bort musik från nätet lyckades tydligen Warner även få sin egen musik raderad.(IDG)
Greta Kassler och Ohlsson Har Semester Production på Gula villan
En ganska trist och regning söndag den 9:e november gav jag mig iväg den långa vägen från västerort ut till de södra obygderna för att uppleva Greta Kassler och Ohlsson Har Semester Production och i samma veva göra mitt första besök på Gula villan. Att hitta dit var ganska enkelt efter att ha kollat lite på satellitbilder (Ah, teknikens under!). Jag hade satsat på att vara där i tid för att slippa trängas i kön. Fast tydligen hade jag inte behövt oroa mig så mycket för jag var först på plats förutom arrangörerna. Så småningom droppade några till personer in men totalt sett var vi inte mer än sex personer i publiken om man räknar bort arrangörer och banden själva så det blev väl ingen direkt moshpitstämning trots några tappra försök. En trevlig söndagkväll var det men det kändes lite trist att inte fler masat sig dit. Det tycker i alla fall jag att en sådan line-up är värd.
Pet Salad är något så udda som ett grungeband. Inte direkt min kopp té men det var inte illa. Jag skulle nog inte köpa en skiva med dom (vilket jag visserligen gjorde men det var till min bror) man jag skulle inte byta kanal om jag hörde dom på radio.
Greta Kassler behöver väl knappast någon introduktion men tyvärr hade jag fortfarande ont i ryggen så det blev inte så mycket röj.
Efter spelningen drog jag vidare till Klubb Gås där jag träffade en kille och snackade lite om obskyra svenska hårdrocksband.
Efter krogbesöket var jag på väg till tunnelbanan träffade jag ett par kompisar. De tyckte vi skulle ta lite fyllekäk på McDonalds och jag hängde på. En av dom visade sig ha en märklig talang. Jag missade början men när jag kom till bordet stod det en blek, blond kille i för stora kläder och ryade om att man inte skulle kritisera hiphop. Tydligen hade någon annan kallat honom Eminem vilket han inte gillade. Då hoppade min kompis in och satt att Vanilla Ice minsann var en bra artist. Det gjorde knappast hiphopkillen gladare och strax efter kom en vakt och undrade vad som pågick. Sedan pekade vakten på en ölburk någon glömt kvar på ett bord och undrade vem som glömt kvar den. Min kompis sa då att det var hiphopkillens. "Vaddå? Förneka det inte. jag såg ju att du drack ur den." Så hiphopkillen blev utslängd. Sedan kom en tjej som suttit vid ett bord bevid och tyckte att det var taskigt av honom att säga att det var hans öl eftersom det inte var det. "Jo, men han var så jobbig.", svarade han. Sedan fortsatte det i den stilen tills tjejen kallade in sin kralliga pojkvän. Fast då kom vakterna tillbaks och slängde ut dom också. Vid det här laget började vi inse att det var lika bra att äta upp ganska fort innan han lyckas tömma hela restaurangen på folk. Fast strax efteråt kom en polis in och hämtade ut honom. Då hade hiphopkillen sagt till polisen att han hade hotat honom fast han körde sin oskyldiga stil så han släpptes direkt. När vi sedan skulle ta tunnelbanan hem hade kompisens lillebror försvunnit så vi blev tvungna att ringa honom. Han var på 7-Eleven runt hörnet och sa att han hade sett Peter Jöback handla glass. När vi kom in på 7-Eleven såg vi att han stod och rent allmänt ifrågasatte Peter Jöback. Dels varför man köper glass en kylig och regning natt. Dels varför man väljer en Cornetto Fruity. Dels om han verkligen bara satte på sig mössan innan han gick ut eller om han stod framför spegeln och jobbade på att få till rätt stil. Det slutade i alla fall med att han köpte en likadan glass som Jöback och sedan gick runt och påpekade det för alla som villa höra (och en hel del som inte ville det) hela vägen in till T-Centralen.
Så har man varit på Back in Time Live Stockholm 2008. Helt klart den nördigaste spelningen jag varit på. Det var inte många tjejer i publiken om man säger så. Fast vad kan man vänta sig på en spelning med covers på gamla låtar från Commodore 64?
Reyn Ouwehand började spelningen och hans enmansband är verkligen imponerande både tekniskt och arrangemangen. Disco Danceaway var däremot ingen höjdare. Ganska trista dancearrangemang av gamla låtar. 6581 var däremot väldigt trevligt. Det var lite av ett allt star-band men t.ex. Romeo Knight på gitarr. Jeroen Tel avslutade det hela med remixar på egna och andras låtar. De var klart lyssningsvärda och det blev en del röj framme vid scenen. Tyvärr kunde jag inte röja så mycket själv på grund av en tidigare skada.
Greta Kassler, Sällskapsresan, Ohlson har semester production, Jolly Six
Greta Kassler, Sällskapsresan, Ohlson har semester production och Jolly Six spelade 11 september på Kafé 44. Jag brukar ofta känna mig lite trött efter att ha jobbat så det blev inte så mycket röjande för min del men när Greta Kassler drog igång "Det bevarade kulturarvet" kände jag för att röja runt lite men det gick inte så bra. ganska omgående fick jag en rejäl knuff och flög i en båge och landade på ryggen i betongen. Så illa har jag inte slagit mig sedan Peter and the Test Tube Babies. Andnöd, såg prickar och det blev inte så mycket mer röj den kvällen direkt. Bra spelning var det i alla fall.
Jag läser att Gorki Águila i bandet Porno para Ricardo fått en dom för förargelseväckande beteende.(DN) Med tanke på deras texter var det väl bara en tidsfråga innan det skulle hända. Han har tidigare fängslats för langning efter att han gett en civilpolis amfetamin.(BBC)
Befriaren skriver en del om hur vad som är "förargelseväckande beteende" är öppet för olika tolkningar. I Sverige kan man också se hur det offentliga rummet krymper när galleriorna breder ut sig.
Först fick jag ett meddelande från Ticksters kundtjänst som sa:
Augustibuller håller just nu på att sammanfatta situationen. De har en förhoppning om återbetalning av biljettpengarna, helt eller delvis.
och det lät ju lovande. Men sedan idag kom ett till meddelande med
Nu är föreningen tyvärr satt i konkurs. Detta innebär att en konkursförvaltare ska göra upp en plan för eventuell utdelning. Detta kan ta lite tid, men ni kommer att bli kontaktade när processen är klar. Eventuell information kommer komma på Augustibullers hemsida.
Det betyder att man nog bara kan drömma om att få se sina pengar igen och ännu mindre att det skulle bli något mer Augustibuller. Det var nog tungt att vara motarbetade av både polisen och kommunalpolitikerna. Visst är det sorgligt med pengarna men än mer sorgligt att förlora en sådan festival. Nu är det bara småfestivaler och stora popjippon kvar.
Jaha, då blev det inget Augustibuller i år. Och det lär väl inte bli något framöver heller. Enligt var det står på hemsidan har dom tydligen upptäckt att folk inte var så glada i deras idé att göra om festivalen till en liten spelning och ändå ta lika mycket betalt. Nähä! Vem hade kunnat ana det? Nu ska dom i alla fall försöka betala tillbaks så mycket som går.(TV4, Ex) Fast jag undrar hur långt pengarna kommer att räcka. Tur är väl att jag inte köpt någon tågbiljett så den ekonomiska skadan blir ju max 650 kr och en trist helg. Frågan är vad man ska hitta på istället. Det ska tydligen vara någon festival i Fullersta. Det kan kanske bli lagom.
Det är ju illa att en bra festival ska försvinna och jag tycker verkligen synd om arrangörerna. Dom lär nog behöva byta identitet för att inte få spö så fort dom visar sig i närheten av en punkspelning i framtiden.
Jaha, där får man för att man inte åkte på Punk Illegal. Augustibuller har meddelat att de i princip ställer in hela festivalen.(BLT, NSD, TV4, SR, SvD) Ingen camping, ingen festival. Det enda man får är en spelning med en handfull band. Inte kan man få pengarna tillbaks heller. Ja, det är i alla fall vad dom säger. Jag har betalt 650 kr för camping och festival och det är vad jag vill ha eller ha pengarna tillbaks. Inte fan betalar jag det för att åka till Lindesberg på en spelning och sedan inte ha någonstans att sova. Man bör nog skicka en anmälan till konsumentverket men först bör man nog försöka klämma pengar ur arrangörerna. Fast det blir nog svårt. Det finns nog inga pengar att hämta där. Det är nästan så man tycker lite synd om dom.
Det har naturligtvis genast startats andra sätt att protestera. Det finns en namninsamling och en grupp på Facebook. Flera pratar om att man tänker campa även om det inte finns något campingområde. Andra försöker desperat bli av med sina biljetter. Det finns många till salu på Blocket och Tradera t.ex.
Mimikry öppnade upp och det var helt OK men jag gillade dom mera när jag såg dom på Sista rycket antagligen för att jag var lite mer trött och sliten nu jämfört med då.
När Varnagel gick upp på scen hade jag i alla fall fått upp ångan tillräckligt för att kunna röja runt. Som vanligt när det blir mycket folk och bra röj inne på Kafé 44 blir det brutalt varmt så det gäller att dricka ordentligt.
Inträdet var ovanligt högt för att vara 44:an men då ingick också en CD i inträdet. Jag passade också på att köpa några till samlingsskivan "To the Bitter End" som verkligen var internationellt. Skivan innehåller band som J.M.K.E. (Estland), Rasta Knast (Tyskland), Ack (Brazilien) och Der Steinkopf (Ryssland) bara för att ta några exempel.
Sista skriket, Köttgrottorna, Ohlsson Har Semester Production, Ogräs på Kafé 44
Den 24e april spelade Sista skriket, Köttgrottorna, Ohlsson Har Semester Production, Ogräs på Kafé 44. Jag trodde att det bara var ett eller två band som skulle spela snarare än en hel minifestival så jag kom sent och missade nästan hela Ohlsson Har Semester Production men jag kom precis i tid till sista låten. Sedan kom Ogräs och dom verkade en aning nervösa. Speciellt märktes det i mellansnacket. Musiken var väl OK men inget direkt anmärkningsvärt. Sista skriket höjde både tempot och temperaturen. Det blev redigt med röj och rejält varmt. En tjej röjde så mycket att hon svimmade och fick bäras ut men hon kom tillbaks efter någon minut och fortsatte röja. Starkt jobbat! Ju mer jag hör med Sista skriket desto mer gillar jag dom. Köttgrottorna avslutade spelningen. De har ju spelat ihop ett bra tag nu, över 25 år, och har spelat en hel del innan Köttgrottorna bildades så de är jävligt tighta. Dessutom kör de, som alla som varit på en av deras spelningar vet, en hel del spex, skämt och kul mellansnack. Man skulle nästan kunna säga att Köttgrottorna är Sveriges svar på The Toy Dolls.
En bra kväll som gjorde en både trött, svettig och jävligt glad.
Melodifestivalen gjorde tydligen sitt till för det var väldigt tunt med folk fram tills den var över. Man tycker det inte borde vara samma publik som tittar på melodifestivalen som går på rockklubbar.
Hellbar som jag tidigare tyckt har haft ett ganska mediokert ölsortiment (Staropramen är visserligen trevligt) fick sig en pluspoäng för att jag upptäckte att det lite undanskymt stod ett par flaskor weissbier. Däremot är det fortfarande ont om mörkare öl.
Jag kände inte till något av banden innan vilket jag tycker är väldigt underligt eftersom de uppenbarligen inte är helt nystartade och de medverkande är ju inte direkt några 15-åringar heller. Zooparty har dessutom medverkan av både Brian James från The Damned och Glen Matlock från Sex Pistols på sin skiva och det händer väl inte utan vidare. Jag hade lyssnat in mig på både banden via deras hemsidor.
Zooparty öppnade och och de var faktiskt betydligt bättre live än det jag hörde på hemsidan. Det känns fel på något sätt med svenska punkband som kör på engelska men det funkar med deras stil. Det är tight, snabbt och energiskt. Det påminner om något (speciellt introt på Razorblades) men jag kan inte sätta fingret på vad och det irriterar mig. Ah, jag tror jag knäckte det. Det påminner om Neat, Neat, Neat med The Damned.
Malte X kör en blandning av poppig punk och hårdare rock, lite åt garagehållet, på svenska. Jag har inga direkta musikaliska jämförelser jag kan göra, möjligen The Hellacopters då. De körde en mer punkig stil, både musikaliskt och visuellt. Speciellt basisten utgjorde en stor del av showen. Det märktes också att flera där kände bandet sedan tidigare för det var en del spexande som t.ex. att publiken och bandet spottade öl på varandra. En gammal punktradition man inte ser så ofta numera.
Många skivor blev det också. Jag fick Malte Xs fullängdare Försent... och säger väl lite om att de varit med ett tag att det är Maltes dotter som är på omslaget. Så blir det när man växer upp. Man ser det också på att t.ex. Blue Fox har barnkläder. Från Zooparty fick jag för en hundring ett paket med en fulllängdare, en singel med tre låtar och en sampler från deras USAiska bolag. Den lär bli intressant att lyssna på sen.
Den 23 februari spelade Fast Crush på Rocks. Jag hade ingen aning om att det skulle vara ett band där eftersom det på hemsidan tydligt står "No Stage-No bands. There's no use asking for gigs." men man trots det lyckades klämma in ett trumset i ett hörn av dansgolvet. Fast Crush var väl inte sådär jättebra. Att gaget tydligen betalades i öl kanske spelade in men jag är väl inte så jätteförtjust i glamrock rent allmänt. Däremot gav det en del andra intressanta effekter, framför allt att det blev en annorlunda sammansättning på folk inne på Rocks. Det var nog en engångsföreteelse och det var nog bra det för även om det var kul så är lokalen verkligen inte lämpad för det.
Eftersom jag var tidigt ute så fick jag dessutom ett par freebies. Dels en såndär mobilblinkare i form av en Jim Beam-flaska (och jag som inte dricker whisky). Sedan var Last Entertainment där också och delade ut skivor. Machinery var helt OK även om trash metal inte är något jag lyssnar så mycket på direkt. Subcyde var jag inte lika förtjust i. Däremot upptäckte jag att skivan med In Grey bara var ett tomt fodral. Trist eftersom det var den jag tyckte verkade vara mest intressant. Jag skrev till skivbolaget och de ska skicka ett nytt ex till mig. Bra service! Jag återkommer med en recension när jag fått skivan.
Tidigare har jag skrivit om Anchor, Harry B James, Rocks, Grottan och Kelly's så antalet rockställen jag inte besökt börjar sina en aning. Jag har fortfarande Medusa och Debaser kvar men jag tar gärna emot tips om andra ställen.
Svartklubb är ett ganska fyndigt namn på en klubb som spelar svartrock och närliggande stilar. Bonden på Bondegatan 1c är väl egentligen mer lämpad för mingel och after work med sina bekväma soffor och dämpade musik. Just den dämpade musiken, som nästan överröstades av sortlet från alla som satt och pratade, bidrog nog till att dansgolvet låg öde under större delen av kvällen. En starkt bidragande annan orsak var nog det relativt starka ljuset som mer var lämpad för en restaurang än en klubb där man gärna vill ha en ganska dämpad belysning.
Med tanke på att det bara var andra gången klubben körde var det väbesökt och efter att den gothiska magdansgruppen Tribal Empire uppträtt och man dämpat belysningen blev det faktiskt riktigt bra drag på dansgolvet.
Det var gratis inträde och garderoben kostade bara 20 kr. Ölpriserna var ganska normala. En nackdel är däremot att man stänger redan ett. Efter att Bonden stängde hängde jag på ett gäng som drog vidare till Rocks. Eller snarare till Helenes (i gatuplanet) där vi snackade och lyssnade på musik (det stod en DJ med vinylplattor i ett hörn och körde en del intressanta låtar).
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är en trevlig klubb med en del after-work-känsla. Man kan behöva jobba med att få mer fart på dansgolvet tidigare på kvällen med tanke på att man stänger såpass tidigt.
"Nu är det bestämt, det blir en festival!" ska arrangörerna ha sagt enligt Mattias Åhman även på Helgon.net bekräftas det att det blir ett augustibuller 2008 också. Preliminära datum är 31 juli till 2 augusti. Vilka band som kommer ska släppas så småningom.
Det har varit en del strul och många tappade sugar. Åtta av tio i ledningsgruppen ledsnade på tjafs, minusresultat och folk som bara gnäller. Dessutom kom socialen med krav på en åldersgräns på 18 år och polisen drog till med 20 år.(NA) Polisens rapport(NA) verkar vara färgad av deras brist på erfarenheter av andra festivaler. Det dracks en hel del alkohol och var en del stök men knappast mer än på andra festivaler. Jag sov alldeles vid ingången och fick inte nattsömnen störd speciellt mycket. Att det skulle vara mer droger på buller än andra festivaler stämmer inte med mina erfarenheter. Då var det bra diskret om man jämför med Hultsfred, för att inte tala om Roskilde. I rapporten talas det också om hur hemskt det är att folk har frivilligt sex med varandra. Ehh... Jag visste inte att det var celibatkrav på festivaler numera.
Tidigare har jag skrivit om Anchor, Harry B James, Rocks och Grottan och nu har turen kommit till Kelly's på Folkungagatan. Egentligen hade jag tänkt gå på Grottans Sisters of Mercy-jippo men när jag kom di satt det en lapp på dörren om att det var stängt på grund av datormässa. Så det blev att leta reda på något annat ställe. På vägen till T-banan passerade jag Kelly's och det hade jag hört talas om så det fick bli det. Kön in på stället var ganska lång men det gick fort att komma in. Däremot rökte ungefär varannan person i kön så jag mådde en aning illa när det var dags att passera dörrvakten. Jag är tacksam att jag slapp bli utfrågad om mina dryckesvanor för kvällen. Jag började undra om det var något som gjorde att jag såg packad ut även i nyktert tillstånd.
Det var trångt inne på Kelly's och publiken var ganska blandad. barts med backslick, hiphopare, folk i träningsoveraller, ganska många skins, ett antal rockers och massor med svenssons. Bara en sorts flasköl men Staropramen, Killkenny och Guinness på fat. Ganska udda U-formad lokal med två barer som uppenbarligen var möblerad för att fungera som restaurang. Inget dansgolv, ingen DJ och musikanläggningen verkade inte riktigt klara av musiken. Det blev mest en massa diskantväsande och man måste nog lyssna väldigt noga för att höra vad det var för låt dom spelade. De stora glasfönstren mot gatan gjorde att man kände sig som en fisk i ett akvarium med folk som ställer sig utanför och tittar in.
Såvida man inte ska gå ut och ta ett par öl med polarna skulle jag inte rekommendera Kelly's. Det är en pub snarare än ett ställe att känga loss på. Jag kan tänka mig att det är ett ställe att förvärma på och med tanke på att antalet personer verkade minska redan rätt tidigt på kvällen tror jag det är så.
Tidigare har jag skrivit om Harry B James, Rocks och Grottan och nu har turen kommit till Pub Anchor på Sveavägen 90. Jag har varit där förut men det var många år sedan. Då var det mer en vanlig pub även om de hade ovanligt bra ölsortiment. Vid det besöket tvingades jag lämna lokalen tidigare än jag hade tänkt eftersom det förekom vissa meningskiljaktligheter med ett gäng med 14 naziskins. De hade vissa åsikter om vilket hälsotillstånd jag borde vara i som jag inte alls höll med om.
När jag kom till Anchor var det rätt sent men det var ändå bara tre före mig i kön och det gick snabbt att komma in så det var bra flyt i entrén. Däremot blev jag tillfrågad vad jag hade druckit innan. Är det en standardfråga eller ser jag sån ut? Väl inne visade det sig att dom hade byggt om en hel del sedan sist. Det hade tillkommit en scen och loftet tror jag inte såg ut så förut. Gott om folk var det i alla fall. Publiken var minst sagt blandad med allt från stureplanbrats till bikers. Genomsnittsåldern låg nog högre än Rocks men inte lika hög som Hellbar. Trots att det var mycket folk och trångt i baren fick man känslan av att barpersonalen trivdes med jobbet istället för att ge intrycket att tänka "Åh nej, kommer det en till" som man kan få på vissa andra ställen. Eftersom det var trångt kunde man lätt öppna upp en konversation genom att fråga om en plats vid ett bord var ledig. Jag hamnade med ett par (bror och syster) och ett gäng italienska(?) turister och senare tillkom två systrar varav den ena var väldigt flirtig.
Ölsortimentet var bra för ett rockställe med Kilkenny, Guinness, Staropramen (både pilz och mörk) förutom standardsortimentet. Jag var också ganska imponerad över hur många hårdrockare man såg gå runt med guinnessglas. Det måste tyda på en mer sofistikerad publik. På gamla Tre Backar måste man ha ölen i plastglas om man skulle in på en spelning men inte om man beställde Guinness. Jag frågade om det och fick svaret "Folk som beställer Guinness kastar inte ölglas omkring sig."
Musiken var av naturliga skäl mest hårdrock. Den var inte lika blandad som på Rocks utan det var i princip bara hårdrock och en aning Marilyn Manson. Folk var inte så pigga på att dansa utan dansgolvet användes mest som mingelyta. Anchor hade också ett coverband som uppträdde under kvällen och spelade ett antal låtar. Efter uppträdandet kom det faktiskt igång lite aktivitet på dansgolvet men man fick dansa ganska behärskat eftersom det var så mycket folk.
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det var ett trevligt ställe med bra ölsortiment och jag kan gott tänka mig att gå dit igen. Nackdelar var trängseln och något enformig musik.
I min serie med rapporter från rockställen i Stockholm har turen kommit till Grottan. Grottan är ju ett klassiskt ställe men det var länge sedan jag var där av olika orsaker. En av orsakerna är osäkerheten om det är något där och vad i så fall. Det finns en hemsida på http://www.grottan.org/ men den verkar inte uppdaterats de senaste åren men nu fick jag i alla fall reda på att man skulle dra igång igen efter att Grottan varit stängd ett bra tag när ägaren (tydligen överraskande) åkt till Thailand i ett par månader. Det var med viss spänning jag gick fram till den anonyma plåtdörren som leder ner till Grottan men det var faktiskt öppet. Eftersom mitt medlemskort gått ut för länge sedan fick jag skaffa ett nytt för 60 kr. Garderoben var gratis och ölen kostade 35 kr både på fat (bara Pripps Blä) och flaska (Kilkenny, Guinness, Staropramen). Inredningen var helt oförändrad sedan jag var där sist och det var många år sedan. Bartendern/ägaren hade t.o.m. på sig samma väst med Nirvana-tryck som förut.
Uppenbarligen hade man inte lyckats nå ut med nyheten att drog igång igen för det var ganska tunt med folk. Jag hittade i alla fall ganska snabbt folk att snacka med och strax innan stängningsdags ramlade en kompis in med ett gäng polare efter att ha varit på ska-spelning. En stor fördel med Grottan är att de tjocka väggarna gör att man kan sitta och prata i normal samtalston även när musiken är igång. DJn verkade en aning rostig och det var lite strul med ena CD-spelaren men så småningom kom ett ganska bra röj igång på dansgolvet. Det var sagt att det skulle vara ren goth som gällde (lite smalare än när jag var där senast då det var en skön blandning av goth, punk, synth, reggea, ska och svartrock) men det verkade smyga sig in en del 80-talare som Sandra Cretus "In the Heat of the Night" (fast där kanske temat funkar).
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att med lite mer folk och gärna lite mer värme i lokalerna (mest märkbart i början av kvällen) kan det nog bli bra fart på det hela. Visst, det är ett sunkigt ställe men det är också en del av charmen.
Augustibuller hotades av nedläggning eftersom man gick 400 000 back(Festivalinfo) men kommunan har lovat att låna ut 250 000 kronor(Festivalinfo) så det kanske blir ett Augustibuller 2008 också.
Eftersom Augustibuller är (såvitt jag vet) den enda större festivalen som kör lite rock som inte ligger inom mainstream är det viktigt att den finns kvar (såvida ingen orkar dra igång något nytt). Jo, jag vet att Sweden Rock finns men om man inte är så mycket för gubbrock är den egentligen inte ett alternativ.
Det finns många bra festivaler som försvunnit. Mera Hitlåtar ute i Handen var en trevlig festival. Bra band, lågt inträde och på pendlingsbart avstånd. Knivstapunken var jag aldrig på men den beskrev som "fyra crustare på en parkeringsplats" så det kanske inte gör så mycket. Fast Knivstapunken har ju blivit Uppsala punkfestival som kan vara av intresse.
I sin blogg skriver Lisa Magnusson om "Dålig musik. Och bra." (även i AB) och klagar på hiphopen. Ok, man kan tycka att kläderna är fula, texterna usla och att musiken är dålig, det är ju en fråga om tycke och smak och sådant är svårt att argumentera om men hon har helt klar en poäng då hon kritiserar "det här gnället om ett hårt liv med vapen & knark & brudar". För det finns knappast någon annan musikstil där man kan komma undan med sådan sexism (ok, Mötley Crües "Girls, girls, girls" är kanske i samma klass men det är en låg, inte en hel musikstil) och sådant vålds- och drogförhärligande som finns inom hiphopen (vilket är ganska ironiskt med tanke på hiphopens rötter). Jo, jag vet att det finns hiphop som är så samhällskritisk att den inte ens får vara i närheten av ett skivbolagskontor men nu pratar vi om andel av all hiphop som säljs och då blir sämhällskritisk hiphop ungefär lika vanligt som judiska nazister. Ser man till den hiphop som säljs så är det bling-bling, "hoes", vapen och droger. Det drabbar ju också artisterna själva som måste leva upp till den här myten, t.ex. blev nyligen Calvin Broadus (Snoop Dogg) nyligen dömd för olaga vapeninnehav och narkotikabrott(SvD) och tidigare åkte någon (mins inte vem) dit för att ha försökt råna en spritbutik. Hur smart är det när man redan har ett par mille?
Fast det som talar mest för att hon har rätt är de kommentarer som "Tar du den i tvåan, din korkade jävla hora?" eller "Min teori är att hon har tappat bort sin dildo. En förvirrad och bitter kvinna som är arg på allt och alla av ren och skär sexuell frustration." som Emil Janestam skrev. Djupa argument från hiphopens försvarare.
Visserligen har jag tidigare nämnt Rocks sådär i förbigående men tänkte skriva en längre rapport. Eftersom olika saker poppade upp i sista minuten (du vet hur det är) kom jag iväg rätt sent så det var faktiskt en liten kö utanför (och köer är ju alltid ett minus). Det tog såpass lång tid att komma in att tidsgränsen för fritt inträde hade passerats. Näväl, vad som var värre var att garderoben var full och jag hade klätt mig för vädret i en tjock yllerock och struthätta. Eftersom jag visste att temperaturen kan bli ganska hög därinne var det ju inte helt idealisk klädsel. En struthätta är ett väldigt praktiskt plagg eftersom det kombinerar halsduk och mössa men av någon anledning ska folk ha åsikter om det. En tämligen dragen kille kom fram till mig och sluddrade fram "You look like a priest!". Efter att ha försökt förklara struthättans fördelar kom han på en ny tanke, "Do you get a lot of girls looking like a priest?". Jag vet inte, jag kom precis hit.
Så småningom såg jag att ett par var på väg ut så jag passade på att sno åt mig deras garderobsplats så jag kunde bli mer rörlig. Jag har sagt det förut men jag kan säga det igen. Jag gillar stämningen på Rocks. Det känns som om man är på en fest i någons vardagsrum (förutom att grannarna inte klagar på att man spelar för högt). Ölsortimentet var tidigare en svag punkt men nu hade de Kilkenny på flaska förutom Staropramen, Heineken och Becks (tror jag) så det var helt OK. Musiken var som vanligt huvudsakligen hårdrock men även en del Clash, Sisters of Mercy och Depeche Mode. Den här gången var det även en del countryinslag med Johnny Cash och Dolly Parton. Stämningen var genomgående god och jag tror det var första gången jag sett någon crowdsurfa när det inte var spelning.
Ett problem med att gå på hårdrocksställen är att jag inte vet hur man ska göra på dansgolvet. Det är för trångt för att bara känga runt. De flesta verkar bara stå med en öl i näven och gunga lite. Fast gungandet kanske beror mer på ölen än musiken.
En nackdel med Rocks är att det kan bli lite väl trångt och att det mot slutet av kvällen kan bli klibbigt och glassplitter på golvet men helhetsintrycket är klart positivt och jag tänker definitivt gå dit fler gånger.
Och till sist, missa inte denna häftiga låt: Bandet heter Gävel och låten Fy fan för Microsoft. Underbart!
I reklamkampanjen för Nokia 5310 påstod man "Tar alla musikformat" vilket naturligtvis är fel eftersom man snart inser att det finns så många format att den knappast kan spela relativt vanliga som MIDI, MOD, SID, AY (eller något annat format för chipmusik), IFF-8SVX o.s.v. I själva verket klarar den inte ens att spela Ogg Vorbis, RealAudio, FLAC eller WAV utan bara MP3, MP4, AAC, eAAc+ och WMA.(IDG) Fast "Spelar nästan lika många musikformat som konkurrenterna" hade nog inte blivit en lika slagkraftig kampanj.
På fredagen den andra november spelade Diesel Down på KGB. Jag hade ingen aning om att dom skulle spela där när jag kom dit så det här handlar egentligen mer om stället som sådant. Stället ligger ganska centralt men är ändå lite off. Publiken verkar vara blandad men någonstans runt 20-30. Stället är stort med två våningar (tre om man räknar loftet) och två barer. Ölsortimentet är helt OK med flera sorter och även en del intressant på fat. Den övre delen är mer en restaurangdel och ganska orockig medans källaren har en plattvändare som spelar huvudsaklgen hårdrock men även en del Imperiet och The Sisters of Mercy. Priserna varierar beroende på vad man väljer men man kan komma billigt undan om man så vill. Publiken var blandad. Mest rockers men även en som såg ut som ett mods och en som gås ut som någon som förirrat sig från Stureplan.
Diesel Down kom som sagt som en överraskning och de var ett helt OK hårdrocksband. Deras s.k. ballad vad inte så balladig men det var nog bara bra.
Mira Palomäki på Aftonbladet verkar inte ha några större kunskaper om varken frisyrer eller mode. I en artikel skriver hon att Paris Hilton (känd för att vara sin fars dotter) blivit punkare. Denna häpnadsväckande slutsats drar hon eftersom Paris ändrat frisyr till vad Mira beskriver som "sin nya punkiga frisyr". Frisyren verkar vara en helt vanlig snedlugg. Något som såvitt jag vet aldrig förknippats med punken. Kläderna är en rosa träningskläder. Något som jag aldrig genom mina år som punkare sett någon använda. Fast det finns ju en massa underliga stilar inom punken så någonstans kanske det finns en liten grupp punkare som går runt i rosa träningskläder och snedlugg.
Jag håller på att prova mig igenom de olika rockställena i Stockholm. Tidigare har jag skrivit om (eller i alla fall nämnt) Rocks och i kväll hade turen kommit till Harry B James. Det började inte så bra med att man fick stå och vänta i en kö bakom ett rep. Av princip brukar jag undvika ställen som har kö men i forskningssyfte och för att ge mina kära läsare en rapport stod jag ut med det. Efter att ha navigerat förbi dörrvakten var det dags för garderoben. 40 kr kostade det. Inte så mycket att orda om. Så brukar det ju vara på de flesta krogar numera.
Inredningen på Harry B James kan väl enklast beskrivas som en krock mellan Hard Rock Café och en brittisk pub. Dessutom körde man Alice Cooper-videos projicerad här och var (utan ljud). Inredningen var helt OK och ett stort pluspoäng för att ölsortimentet inkluderade både ljus och mörk Staropramen på fat. Dessutom verkade det finnas en hel del intressant på flaska också, inklusive Anchor Steam. Musiken var huvudsakligen hårdrock men jag hörde även en del Sisters of Mercy och The Clash. Efter två öl tänkte jag ta en vatten eftersom man ska ju ta varannan vatten och jag låg en efter. Då kom den andra minuspoängen (efter krogkön). De tar betalt för vattnet! Det var inget speciellt med vattnet heller. Om jag hade fått med is och kanske en bit citron hade det väl varit en annan sak men nu tog de fem spänn för ett glas vanligt kranvatten. Efter att ha sippat lite på de dyrbara dropparna kom en av varkterna fram och ville "prata lite". Något som tydligen bäst gjordes utomhus (inte så kul att göra det i t-shirt i minusgrader). Vad han ville prata om var att han ansåg att jag var för full. Visserligen hade jag tagit en folköl till maten innan jag åkte in men tre öl blir man väl knappast för full på? Jag hade dessutom inte gjort några dumma saker utan bara suttit och spanat in folklivet. Det kan ha varit att dom inte gillar vattendrickare eller att min stil inte gick ihop med stället eller helt enkelt att folk gör misstag. I vilket fall vet jag att det är ingen idé att argumentera med dörrvakter så det var bara att packa sig iväg hemåt.
Slutsatsen om Harry B James blir att trots trevlig inredning, OK musik och bra ölsortiment så blir det tummen ner på grund av kö utanför, vattnet kostar pengar och att man blir utslängd.
Burning Saviours, Kamchatka och Plankton på Hellbar
Vis av tidigare erfarenhet kom jag till Hellbar strax innan 21 denna gång. Det var lite mer folk där då. Burning Saviours hade jag lyssnat in mig på här på last.fm men live blev det lite av en besvikelse. Jag hade väntat mig 80-talshårdrock med keltiska influenser men riktigt så var det inte. De var bra helt klart och hårdrocksband som kör med akustisk gitarr och även tvärflöjt är respekt. Kamchatka var helt OK men knappast något anmärkningsvärt. Plankton var ett enda långt gitarrsolo. De hade inte ens brytt sig om att ställa upp mikrofoner för det var ju ändå varken sång eller mellansnack. Det var väldigt mycket gitarronanerande. Fast jag gillade deras tolkning av Uti vår hage.
En underlig sak hände förresten under kvällen. När jag satt i baren innan spelningen kom en tjej fram och skålade med mig och bjöd in mig till bordet där hon och hennes vänner satt. Det verkade ju trevligt och bordet stod alldeles framme vid scenen så det var ju helt OK. När jag satt mig försvann hon iväg och och jag försökte starta en konversation med hennes kompisar men de var ganska kyliga så det gick inget vidare. Hon kom aldrig tillbaks till bordet men jag såg att hon verkade ha något på gång med en kille borta vid entrén. Mot slutat av kvällen kom hon fram till mig när jag stod i toalettkön och smusslade till mig en papperslapp med hennes telefonnummer på innan hon försvann iväg igen. Vad säger etiketten i sådana här fall? Jag är inte intresserad av henne och förutom lappen visade hon inget intresse för mig. Förväntas jag ringe henne eller nått? Och varför?
Tydligen så är plasten i de vanliga jewel casen till CD-skivor en miljörisk (trots den fysiska transporten av skivor står fodralen för 65% av koldioxidutsläppen). Det är bättre (men dyrare) med fodral i papp. Fast det mest miljövänliga är nog att ladda ner musiken så slipper man både fodral, skiva och transport. Fast då gäller det att man inte bränner egna skivor.(Sydsvenskan)
Ja, det är ia alla fall det intryck man får av en artikel i SvD. Det är jätten Ema Telstar (60–70% av publiken när utlänska artister spelar i Sverige) som nu får konkurrens genom att en annan jätte, AEG Live, nu ger sig in i Sverige.(SvD) Ema Telstar sägs hota de konsertarrangörer som kan tänkas boka genom ett annat bolag. Man åter till frågan, varför skulle det bli högre priser för att det är två bolag istället för ett? Kan någon förklara det? Är inte tanken att konkurrens ska ge lägre priser?
Denied och Heave spelade på Hellbar lördagen 8:e september och jag var där. Eftersom det stod att man skulle vara där i tid hängde jag i princip på låset och kom ganska precis efter att man öppnat vid 19:00. Då var jag den enda där förutom personalen. Så fortsatte det ett bra tag så jag gick ut en sväng och hämtade en Metro som jag satt och läste medans jag drack min öl. Sedan väntade jag en del till. Sedan fick jag några till tidningar att läsa av en av arrangörerna. Så jag lästa dom och väntade lite till. Frammemot 21:00 började det dyka upp folk. Sedan väntade jag lite till och böjade så småningom snacka en del med dom vid bordet brevid. Man kan säga att åldersfördelningen var lite annorlunda jämfört med de vanliga punkspelningarna jag brukar gå på. Här var jag nästan yngst och det verkar som om de flesta var 40+ där. Visserligen ligger Sumpan norr om Stockholm men det ligger ändå söder om Dalälven men vissa såg ut som om de hade parkerat EPAn utanför. Vad är grejen med skinnvästar, rutiga skjortor och keps egentligen? Sent, mycket sent, kom slutligen Denied upp på scenen vid ca 23.00. De hade väl bra riff men det var inte så jätteroligt. Dessutom hörde man ingenting av texten. fast det kanske inte spelar så stor roll inom hårdrock. Efter dom kom huvudattraktionen, Heave, upp på scenen. Det var bra röj (gitarristen spelade av en sträng) och jäklar vilken röst sångerskan har. Det märks att man inte brukar headbanga så mycket för jag fick lite ont i nacken.
Själva stället var helt OK. Det märktes att det var mer en restaurang än rockscen för det var lite väl ont om utrymme framför scenen p.g.a. alla bord. Fast det ligger ju bra till och bokar de in bra band så kommer jag nog dyka upp där.
Warner Bros, Capitol Records och UMG Recordings försökte stämma den ryska sidan AllOfMP3 som säljer musik för nedladdning till överkomliga priser(IDG) men de fick bakslag i rätten och AllOfMP3 friades eftersom bevisningen ansågs otillräcklig.(IDG) Det bör kanske förklaras att AllOfMP3 är alltså inte olagliga utan man utnyttjar ett kryphål i lagstiftningen som gör att man betalar för sig som om man var en radiostation. Man betalar in pengar till ROMS (ryska motsvarigheten till STIM) och de ska i sin tur betala ut pengar till artisterna. Efter den friande domen ska nu AllOfMP3 startas upp igen efter att ha legat nere.(IDG).
Den franska sidan Deezer.com körde också igång en liknande tjänst.(IDG) fast jag tittade in på den och provade ett par sökningar och utbudet verkar än så länge vara ganska klent. Vill man kan man också kolla in Last.fm och lyssna på musiken där.
Jag återkommer senare med en mer utförlig rapport om Augustibuller men det här lilla klippet ville jag visa. Det beskriver ganska bra vilken härlig stämning det var på festivalen.
ZX Spectrum är inte bara namnet på en av de coolaste hemdatorer som skapats utan även namnet på ett lettiskt hårdrocksband. De har tydligen jämförts med Carcass. Man undrar hur dom kom på namnet. De kan ju inte ha valt det av en slump utam måste ha vetat att det var en klassisk åttabitars hemdator. Geekhårdrockare?
Tisdag 26 juni, Charta 77 spelade på 44:an. När jag kommer till 44:an ser jag en kö som sträcker sig längs halva kvarteret. Förbipasserande undrar vad som pågår. Trots det kommer nog alla in. Trångt där inne och när spelningen börjar stiger temeraturen rejält. Jag hade glömt bort hur jävla varmt det kan bli på 44:an när det är fullt. Jag kängar runt lite men måste nog skaffa mig kontaktlinser innan jag vågar röja för fullt. Charta kör flera av sina klassiska hitlåtar och gör två omgångar med extranummer. Jag tror ingen i publiken behövde bli besviken (utom möjligen de som missade sista extranumret med Vykort från Rio).
Kan inte beskrivas, måste upplevas. Men jag gör väl ett försök.
Det är svårt att säga vad jag är för sorts person eftersom min egen uppfattning om mig själv verkar skilja sig från vad andra tycker men vi är nog överens om att jag är en ganska opretentiös och trevlig person.
”Snäll” brukar jag kallas fast det vet man ju inte alltid hur man ska tolka. Det kan ju också betyda ”dum och lättlurad”.
